Overtorture_Kam_AccessRock_StockholmCopperfields-13

14/3 – 2015

Overtorture

Det är lördagskväll och Stockholm skälver av de vibrationer som fortplantar sig från det epicentrum även känt som Friends Arena och ut i hela landet via satellit och kabel. Det verkar vara final i en rikstäckande tävling för ursäkter till musik, och vad är väl ett bättre sätt att trotsa melodifestivalmonstret på än dödsmetallmangel gånger tre? Overtorture firar nämligen passande nog släppet av andra plattan A Trail Of Death genom att denna kväll ta med sig The Curse och Blood Mortized upp på Copperfields scen – på behörigt avstånd från allt vad schlager heter. Om det tävlas i något här är det hastighet, tunggung och headbangingfrekvens.

Overtorture_Kam_AccessRock_StockholmCopperfields-11Trots att det är releasefest och störst fokus på det rykande heta alstret, bränner Overtorture tidigt av de äldre pärlorna Murder For The Masses och Slaves To The Atom, som omedelbart genererar bifall i form av närmast omedvetna ryckningar i nackmusklerna. Dessa låtar har en grym slagkraftighet i det lite lägre men inte mindre skoningslösa tempot. Detta tillsammans med en stark melodisk catch inser jag att jag saknar lite på nya plattan, som dock är ett välarbetat alster med solid tyngd.

Snart sprider sig en ordentligt bränd lukt i lokalen, men om det är Oscar Krumlindes pedaltramp i snabba Mirrorkin som orsakat gnistor eller om någon bränt sitt hårdrockarhår på de levande ljusen får vara osagt. Med tanke på energin på scen vill jag dock hoppas på det första. Det är anständigt röj på den lilla scenen, och ljudet är överraskande bra i den inte helt optimala lokalen. Growlande Joel Fornbrant och gänget kör ett intensivt set, och de nya låtarna får ses infirade på bästa manér. Det enda som förundrar mig är att en så stor publik kan ge så sparsam respons.

Betyg: 7/10

The Curse

TheCurse_Kam_AccessRock_StockholmCopperfields-9

Trots att kvällens spänning kanske huvudsakligen cirklat kring releasefestmomentet, är förväntan inför nästa band på scen inte direkt mindre. Eller är det kanske snarare så att det inte går att förvänta sig något, då The Curse för närvarande inte har något material ute. De börjar i alla fall med att klargöra att det är de som är bandet och vi publiken, och med detta uträtande av alla eventuella frågetecken dras det igång. Karl Envalls oerhört djupa vrål ekas av de flankerande gitarristerna, och i det röda ljuset uppvisar sångaren tillika basisten en slags mörk karisma, trots att ansiktet oftast döljs av långt hår och skägg.

För rättvisans skull spelas låtar både om djävulen (Of Darkness Born) och Jesus (I.N.R.I. Stigma), och man lyckas förena svärtade, slingrande melodier med hårda riff och tungt ös. Den outtröttlige trumslagaren Victor Parri förser oss med sinnrika markeringar, men framförallt stenhårt driv. Låtarna framförs tight och med få osäkerheter, och det är kul att bli så här imponerad efter att ha haft närmast noll förväntningar i förväg. Ancient Curses med avslutande ritardando blir en perfekt fullbordan av ett kraftfullt men, som det känns, för kort set av ett band jag hoppas få höra mer av framöver.

Betyg: 7,5/10

Blood Mortized

BloodMortized_Kam_AccessRock_StockholmCopperfields

För att runda av kvällen intar Blood Mortized scenen med sin fem man starka orkester. Sångaren Ludvig Engellau hänger ut över publiken som för att välsigna de ölstinna trogna vid scenkanten med sitt skrovliga growl. Det är dock märkbart att klockan slagit någon timme in på nytt dygn, och den sista speltiden förefaller rätt otacksam för ett supporterband en kväll som denna. Detta hindrar dock inte bandet från att ösa på med allt de har att tillgå, och de får upp ett bra driv – tuff publik till trots.

Samtidigt ger de ett splittrat intryck. Där det satsas på skitighet enligt gamla skolan låter det ofta ojämnt och stundtals skevt. Det är något som inte riktigt stämmer, och jag är inte såld på framförandet. Mellan höga hastigheter och snabba tempoväxlingar framstår Only Blood Can Tell, som kunde ha varit ett välkommet avbrott, mest som seg och intetsägande. När punkt slutligen satts kvarstår endast att tacka för en välarrangerad och -besökt kväll som får markera dödsens seger över schlagern.

Betyg: 5/10

Fler bildet från kvällen HÄR.

Skribent: Emma ”Sajko” Persson
Fotograf: CamKam

Lämna ett svar

Din e-post kommer inte att synas