24/10 – 2017
Arrangör: Live Nation
Spelning på hemmaplan. Trots det är det, när sångaren Christian Lindskog frågar, inte särskilt många som har sett eller hört bandet innan. Är man förband så är man.
Kanske är det just ”hemmanerver” som ställer till det för bandet. Det låter stundtals orepat och tekniken strular. Bandet missar en vers About a Burning Fire och visst infinner sig en känsla av osäkerhet genom hela spelningen? Kanske är det att bandets familjer är på plats som påverkar, eller att bandmedlemmarnas barn sitter på scenen? Bandet löser situationen på ett snyggt sätt och frontmannen skojar bort det hela. ”Oj, det lät inget bra. Vi försöker igen”. ”Ja, så gör Blindside. Soundcheckar live”. Visst stör det spelningens flyt, men påverkar inte upplevelsen och omdömet så mycket som det skulle kunna ha gjort ändå.
Sleepwalking och Pitiful sitter i bandmedlemmarnas ryggmärg. Withered blir en trevlig överraskning och Yemkela blir en ångvält. Bandet går på rutin, och på rutin kommer man långt när man har självförtroende. Även om det märks att bandet nyss väckts ur sin dvala så kan Blindside, trots viss problematik, leverera.
Betyg: 7 av 10
Efter en onödigt lång väntan (40 minuter mellan förband och huvudakt är aldrig okej!) så basuneras Papa Roach intro ut i PA-systemet. Att bandet är taggade märks direkt och inte minst på det energiknippe man har till sångare. Hur Jacoby Shaddix orkar genomföra spelningar på denna nivå kväll efter kväll är ett mysterium. Att hans halsar Monster energidryck mellan låtarna är bara för syns skull (sponsring?), han behöver ingen extra energi. Han hoppar, skriker, springer och sjunger. Han leder publiken och publiken följer. Sällan har jag sett en publik leva sig in i spelningen så mycket.
Bandets senaste två släpp har, i mitt tycke, varit riktiga sömnpiller. Crooked Teeth och Face Everything And Rise är exempel på låtar som under sina albumversioner påminner mer om knallpulverpistoler men som i live-sammanhang blir avsågade hagelbössor. Varva detta med hits som Getting Away With Murder och Forever, som innehåller en snygg hyllning till avlidne Chester Bennington (Linkin Park), och du får en ungefärlig bild av hur bra det skulle kunna bli.
Det blir dock aldrig så bra. För bandet drabbas av ”kaka på kaka”-syndromet. Flera av gruppens nyare låtar låter för snarlika varandra. Bandet har svårt att bestämma sig för om man vill vara rockstars som lirar tung musik (Between Angels And Insects, Dead Cell) eller om man vill spela på folks mer emotionella sidor (Scars, Periscope). Pluspoäng dock för att man valt att inkludera Blood Brothers i setlisten igen.
Tack vare Jacoby Shaddix enastående scenpersonlig så lyckas man ro den stundtals tungrodda ekan i hamn, även denna kväll. Även om låtmaterialet denna gång var tveksamt. För vem blir egentligen glad av att höra (den ofrivilliga?) kopian av Imagine Dragons låt Radioactive (jag syftar på låten Born For Greatness)?
Betyg: 7 av 10
(Bilderna kommer från bandens spelning i Köpenhamn.)