pauldianno_harrybjames_accessrock_tottie_05

19/20 – 2013

Å ena sidan är det logiskt att delar av publiken inte ser Paul Di’anno som något annat än ett coverband, där huvudrollsinnehavaren fortfarande lever på de låtar som han var med och skrev och framförde i giganterna Iron Maiden för över trettio år sedan. Många skulle nog dessutom hävda att Paul’s bäst föredatum är nått när han slöddrar sig igenom Sanctuary så att låtens text inte går att känna igen, eller när han tappar uppfattning om tempo och förvandlar Remember Tomorrow till en parodi. Dessutom tycks han sällan orka hela låtarna, vilket märks på framförallt Murders In The Rue Morgue. Men att under spelningens dryga 90 minuter låta bandet stå för två instrumentala nummer, Genghis Khan och Transylvania, skryter inte direkt om vilken toppform Paul befinner sig i.

Å andra sidan går det inte att förneka att huvudpersonen är en genialisk frontman, som trots brister med sångrösten ändå lyckas få publiken med sig. Responsen under Wrathchild är mäktig och Phantom Of The Opera förvandlas till sju minuter musikalisk glädje. Att dessutom fokusera på de två album som han spelade in med Iron Maiden utan att låsa sig helt vid dessa verk är också en bedrift, och därför blir det extra roligt när hans egna grejer får skina i exempelvis The Beast Arises. Paul får även chansen att visa sin punkiga sida i Sex Pistols Holidays in the Sun och Ramones Blitzkrieg Bop. Den klockrena avslutningen är dock mer otippad i form av Judas Priest’s You’ve Got Another Thing Coming.

Därför anser jag att det är orättvist att ändå kalla detta för ett coverband. Det handlar snarare om en man som gör vad han älskar att göra, och försöker sätta sin egen prägel på material som en gång har varit hans viktigaste. Även om det inte alltid låter toppen.

Bäst: Phantom Of The Opera.
Sämst: Remember Tomorrow.
Betyg: 7 / 10

Skribent: Jimmy ”JimJim” Rimsby

Fotograf: Tottie

Bilder från spelningen finns HÄR.

Relaterade artiklar

Lämna ett svar

Din e-post kommer inte att synas