• Arrangör

PearlJam_Dave_AccessRock_FriendsArena-56

Pearl Jam, eller ska jag säga ”Eddie Vedder’s Pearl Jam” kanske, äger lördagskvällen på Friends Arena.

Min Pearl Jam-lördag börjar med att jag måste utstå världens kanske minst engagerade Pearl Jam-coverband på lokal. Eventuellt var det en bra sak då de förväntningar och förhoppningar som uppstår hos en en liten flicka innan hon ska se sina idoler sänks drastiskt av en fadd Even Flow.

På plats samlas vi fotografer och vallas in för att vänta backstage innan vi åter vallas vidare för att framför scenen få instruktioner om att välja sida att fota ifrån, när sida har valts väntar dödsstraff för de som överträder den gula tejp som markerar ett stort området precis framför scenen. Bandet bjuder på ett dämpat ljus i svårfotat blått och rött och som alltid tar de tre första låtarna (som man oftast tillåts fota ifrån diket) slut fortare än man hinner få tillräckligt med bilder.

Upp i logen för att fortsätta se konserten, nu betydligt längre ifrån scenen och jag tackar för ett fruktansvärt (äntligen Friends!) bra ljud och de stora skärmar som låter hela arenan ta del av konserten ändå. På tal om ”hela arenan” noteras att en del av Friends sittplatser gapar tomma och tänker att det är ändå en oväntat bra uppslutning med nästan 24.000 på plats, med tanke på att Bråvalla pågår samtidigt i Norrköping och den där sporten där några bits och andra sparkar boll sänds på televisionapparaten.

Man kan inte låta bli att nämna att Pearl Jam’s medlemmar alla är ”till åren” och att det borde vara omöjligt att fullständigt krossa allt i energiväg, sånginsats och att lyckas hålla en publik helt i sitt grepp i nästan tre timmar. Hela bandet har verkligen roligt och det är uppenbart att det inte är ”en dag på jobbet”. Som fotograf går det inte att sluta dregla över den snygga scenshowen och kameravinklarna som avlöser varandra på skärmarna.

Att ”Crazy Eddie” lever och frodas går inte att missa, alla har säkert vid det här laget hört om kvinnan som fick gå hem med en rödvinsdränkt sko efter att hon även fått dela en flaska rött med sångaren (se video på Blabbermouth HÄR) och svingandet i en utav scendekorens stora glödlampor må vara inövat men lik väl riskfyllt efter ”ett par” flaskor rödvin. Allt detta samtidigt som sångaren har all kraft kvar i rösten och framkallar gåshud som nästan gör ont.

I vad som känns som ett uppriktigt tack till Stockholm säger Vedder att han kan tänka sig att komma tillbaka om 12 år och kvällens första protester hörs från publiken, efter att till slut ha minskat antalet år för nästa konsert till två så mumlar Eddie fram något om att han kanske kommer lyckas hinna bli nykter tills dess.

Senast jag såg Pearl Jam var på Roskilde 2000, det året kan ingen som var där glömma och jag tänker lite extra på de nio.

Jag kommer aldrig igen missa en Pearl Jam-konsert och jag tycker inte att någon annan bör göra det heller.

10/10

Bäst: Att vi fick nästan tre timmar magi.

Sämst: Att hejdå-lamporna tänds i taket fem i elva.

Setlist, handskriven utav Vedder, är snodd ifrån Friends Arenas FB-sida och en Annelie Flemström: