21/8 – 2013
Minora
Med så dämpad belysning att medlemmarnas ansikten inte syns äntrar Minora scenen på Debaser Slussen. Belysningen passar perfekt till det vemod som bandet står för. Att para ihop detta gäng med Port Noir förefaller sig naturligt då musiken pekar åt samma håll hos båda grupperna.
Då en av bandets gitarrister är på andra uppdrag så har bandet fått in förstärkning av ingen mindre än Jesper Strömblad, mest känd från In Flames men som nu spelar i The Resistance. Det är kul att se att denna man numera ser pigg och kry ut, något som inte var fallet under hans sista tid i In Flames.
Minora bjuder på ett väl sammansvetsat arbete. Musiken är både tight och stundtals riktigt bländande. Under låtar som Mountain och November lägger sig bandet i samma fack som andra otroliga svenska liveband – jag tänker då främst på Khoma och Cult Of Luna. Minora’s största styrka är sångaren Tommie Zetterlund som har ett brett register och är mycket bättre och mer intressant att lyssna på live än på skiva, där hans insats kan framstå som ganska enkelspårig.
Minora står ikväll för en stabil insats utan egentliga dalar, även om The Storm känns aningen trist mot slutet. Dessa Göteborgskillar har något stort på gång.
Bäst: November.
Sämst: The storm.
Betyg: 8 / 10
Port Noir
Södertäljebaserade trion Port Noir har blivit lovordade som den nästa stora grejen inom svensk rockmusik. Visst har egensinniga låtar som Tide och Index också skvallrat om detta på förhand. När jag dessutom såg bandet genomföra en lysande spelning på Metaltown tidigare i sommar så ställde jag mig också i ledet för att lovorda bandet.
Kvällens spelning når inte alls samma höjder som spelningen på Metaltown gjorde. Är det nerver hos bandmedlemmarna som förstör? Det är ju ändå bandets första egna spelning. Visst sitter de musikaliska delarna i pusslet på sina rätta ställen, men det är inte däri problemet ligger. Bandets musik är mycket välrepeterad men man misslyckas ikväll med att förmedla känslan i musiken på rätt sätt. Sedan stjälps man också av att debutalbumet Puls ännu inte har nått handeln.
Love Andersson är en duktig sångare men problemet är att hans röst blir väldigt enformig att lyssna på i längden. När han får stöd av Andreas Hollstrands stämband så lyfter det lite, men spelningen i sig är precis som Love Anderssons röst. Det görs tappra försök till att få det att flyga men det lyfter egentligen aldrig på allvar.
Stundtals gnistrar det till ordentligt, som under Tide eller den snygga In This Void. Men oftare känns bandet osäkert och försiktigt. Port Noir har fortfarande stor chans att bli en av de främsta liveakterna i Sverige, men bandet måste börja våga lita på sig själva.
Bäst: In This Void.
Sämst: Att det aldrig riktigt lyfter.
Betyg: 6 / 10
Skribent: Jimmy ”JimJim” Rimsby
Foto: Dave
Bilderna från spelningen hittar ni HÄR.