23/10 – 2013
Nale
Bandet själva ursäktar sig med att mitt under spelningen ursäkta sig för att de fortfarande är lite slöa och stela efter helgens gig i Finland. Dessutom tycks bandet vara missnöjt med ljudet på scen, särskilt då trummisen Anders Ljung säger att han inte hör något alls i medhörningen. Ingen av dessa grejer märks utåt. Anders levererar, tillsammans med resten av bandet, flera tighta och stabila knogmackor efter varandra. Starkast på scen lyser sångaren Mathias Blom, som inte bara har en mäktig röst utan även också en energi som smittar av sig.
Å andra sidan är det inte märkligt att spelningen blir en succé när bandet är uppbackat av ett så starkt album som debuten Ghost Road Blues är. Samtliga spår på albumet känns som givna i setlisten. Bandet lyckas hålla ihop materialet på ett utmärkt sätt och kan utan problem blanda rakare låtar som Basher med meckigare From Sh*t To Salvation. Bäst ikväll är Fun In Funeral tillsammans med New World Order, som båda visar hur bra det här bandet faktiskt är i sina bästa stunder. Även om Rise är långsammare än resten av materialet så är det denna låt som blir svårast att stå still till tack vare sitt sköna gung.
Bäst: Fun In Funeral och New World Order.
Sämst: Ibland går väl kanske lite väl lång tid mellan låtarna?
Betyg: 9 / 10
Bilderna hittar ni HÄR.
System Annihilated
Detta band har åkt från Umeå för att underhålla publiken på Pub Anchor denna kväll. Bandet har dessutom lyckats bygga upp ett rykte om sig om att vara ett riktigt bra liveband, efter bland annat bejublade spelningar på både Sweden Rock Festival och Metaltown i somras. Dock så når bandet inte riktigt upp till denna standard ikväll.
Det hjälper knappast att bandet får inleda spelningen utan att sången hörs och basen är extremt nedskruvad. Kanske förlorar bandet lite av sin annars vansinniga energi här? För spelningen lyfter aldrig riktigt sådär mycket som den borde göra. Det blir aldrig riktigt kokhett, utan snarare bara varmt. Men med det sagt så ska jag inte ta ifrån bandet den musikaliska kompetens som finns här, särskilt hos trummisen Joel Widengren Lundström. Sångaren Christoffer Jonsson har en himla energi på scenen och publiken längst fram vid scen lär ha fått duscha i hans svett ett antal gånger. Dessvärre är hans röst problemet denna kväll. Den låter ansträngd och riktigt monoton.
Dessbättre finns det några höjdpunkter. Att bandet klarar av de makalösa tempoändringar som musiken byggs på är ett under. Let The Rain Tear It Down framförs otroligt snyggt, men bäst och tyngst är ändå Parasite, som när den når sitt avslutande riff jag tror ska jämna Pub Anchor med marken.
Bäst: Parasite.
Sämst: Att det aldrig riktigt lyfter ordentligt.
Betyg: 6 / 10
Bilderna hittar ni HÄR.
Pray For Locust
Kvällens avslutande band är tunggungarna i Pray For Locust. Det är ett band som lämnar ett riktigt splittrat intryck när de går av scen. Det är ett riktigt stabilt liveband som är väl sammansvetsat mellan varje komponent. Problemet verkar istället ligga i hur låtarna är uppbyggda. Många gånger går det att förutse hur en låt ska gå och detta förstör faktiskt en stor del av upplevelsen att se detta band live, särskilt då det mot slutet av spelningen låter som att de har spelat samma låt flera gånger.
Visst finns det stunder då bandet är riktigt bra. Med The Living Dead gör man reklam på finaste sätt för den typ av musik man vill spela. Här är också publiken med noterna, precis som under refrängstarka Hang A Traitor, som faktiskt belönas med spontan allsång på vissa håll i lokalen. Även Shiva håller hög klass med sitt arrangemang som sticker ut till skillnad från resten av materialet.
Tyvärr blir det många gånger för uppenbart att bandet har lånat idéer från akter som Lamb of God, DevilDriver men framförallt Hatebreed. Ibland rör det sig till och med om rena stölder. Kanske är detta något som publiken också uppfattar, då personerna framför scenen blir färre och färre under hela spelningen. Det här var inte Pray For Locust’s bästa kväll.
Bäst: Shiva.
Sämst: Det känns oinspirerat.
Betyg: 4 / 10
Bilderna hittar ni HÄR.
Skribent: Jimmy ”JimJim” Rimsby
Foto: Tottie