• Festival

raubtier_accessrock_Tottie2

6/6 – 2013

Det är stekande sol, svett rinner ner för nakna kroppar som förväntansfullt hittat till Rock Stage för att få ta del av Rovdjuret från Norrland. Detta är femtielfte gången jag ser dem live och varje gång har jag gått därifrån med ett leende på läpparna, men denna gången är lite annorlunda. Följ med på en resa som tar er genom de Norrländska skogarna ner till Blekinges bondetrakter.

Ronny Svensson, ni vet den där snubben som recenserar filmer på Tv4 Nyhetsmorgon? Han har en väldigt viktig uppgift framför sig; nämligen att presentera Raubtier, under samma manér som han gjorde med The Last Band och Sweet under gårdagen. Förmodligen har det inte undgått någon (förutom undertecknad) att det är Sveriges nationaldag så Ronny frågar glatt om vi vill sjunga nationalsången med Sveriges stoltaste hårdrocksband, självklart vill vi det. Raubtier äntrar scenen och har ambitiöst gjort om nationalsången i metalversion. Det är garanterad allsång när de tillsammans med publiken dönar fram ”Du gamla, du fria..” Även om det är ambitiöst känns det lite pinsamt, men å andra sidan har jag aldrig varit så förtjust i att fira denna högtid.

Efter den lite tråkiga inledningen kör bandet igång Det Finns Bara Krig och allt är detsamma. Jag ljög innan när jag sa att jag sett Raubtier femtielva gånger, detta är min fjärde gång, men skulle likväl kunna vara min första då de inte har ändrat så mycket i sitt framträdande mer än att Hulkoff odlar långt hår.
Polarvargen får en kvinna i publiken att gråta och den framförs lika vackert och dystert som sig bör, Sveriges Elit får publiken att skrika ”hembränt brännvin” och Låt Napalmen Regna ger mig gåshud. Den poetiska texten är vacker och visar prov på att Hulkoff är ett geni när det kommer till ord.

Som jag skrev i början är Raubtier utan tvekan ett av Sveriges bästa liveband, men de börjar även bli riktigt enformiga vilket är väldigt synd. Som tur är har de tillräckligt med starka låtar som de kan luta sig tillbaka mot.

Bäst: Att de alltid levererar och den lilla dängan Låt Napalmen Regna.
Sämst: Same old, same old.
Betyg: 7/10

Skribent: Jonas ”Madman” Persson

Fotograf: Annelie Tottie

Bilderna från spelningen hittar ni HÄR.