28/3 -2014
Jag vet inte vad jag ska förvänta mig för publikuppslutning när fredagskvällen närmar sig tiden för Red Fangs spelning på Debaser Strand. Bandet från amerikanska Portland, Oregon, har visserligen spelat tillsammans i snart ett decennium och släppt ett album vartannat år sedan 2009, men jag är inte helt säker på hur populära de är i Sverige. Den ringlande långa kön utanför spelstället vittnar dock om ett stort intresse för att se detta band live, och Debasers knökfulla innandöme säger samma sak. En stor publik väntar framför scenen och ljudnivån är hög när draperierna dras åt sidan och Red Fang släpper lös kvällens ös.
Det görs redan från start fullständigt klart vad bandets hjärtesak är; tung stonerrock med lekfullt tvära kast mellan olika rytmiseringar och halvknäppa gitarriff. Tvära kast är även vad som gäller musikernas rörelser på scen, och publiken är inte sen att haka på våldsamheterna. En del av konsertbesökarna verkar trivas bättre surfande på publikens händer än stående på golvet. Stämningen kan alltså sägas vara rejält hög, och mitt i trängseln blir det snabbt infernaliskt varmt och svettigt. Allt passar dock situationen, eftersom Red Fang gör allt för att elda på publiken lite ytterligare. Huvudsångaren och basisten Aaron Beam uttrycker till och med att han kommer att bli besviken om ingen lyckas surfa hela vägen till lokalens bakre del.
Bandet framför en hitkavalkad bestående av fasansfullt catchiga låtar, framförallt från de två senaste albumen, och Dirt Wizard och Blood Like Cream blir två av mina favoriter för kvällen. Aaron Beams sånginsatser kompletteras grymt bra av Bryan Giles mörkare och raspigare röst, vilket även undviker den enformighet som Beams röst ensam skulle kunna innebära. Korta stunder låter han dessutom lite väl ansträngd i de högre partierna. På andra sidan scenen rockar födelsedagsbarnet David Sullivan loss och är dödscool med sin galna, skäggiga uppsyn (självklart sjunger hela publiken Happy Birthday). Gitarrljudet är tyvärr lite ojämnt ikväll, men i övrigt låter det bra och precis så smutsigt som en önskar sig. Låtarna är förutom intensiva och korta sjukt varierade, och det är fysiskt omöjligt att känna sig uttråkad. Detta beror väl förmodligen också mycket på publikens energinivå, som jag dessutom tror är en stor anledning till varför bandet presterar så svettdroppande bra. När de avslutar med Prehistoric Dog och publiken flippar ur är det extremt tydligt hur band och publik lever på varandras energi. Låten är även så punkösigt bra att det är synd att de spelar så få låtar från det första brutalråa albumet. Red Fang levererar en riktigt häftig liveupplevelse som jag tycker att fler borde få vara med om. Men kanske inte ändå – det var precis lagom galet, svettigt och trångt som det var.
Låtlista:
1. Hank Is Dead
2. Voices Of The Dead
3. DOEN
4. Throw Up
5. No Hope
6. Number Thirteen
7. Dirt Wizard
8. Sharks
9. 1516
10. Into The Eye
11. Malverde
12. Crows In Swine
13. Blood Like Cream
14. Wires
15. Prehistoric Dog
Betyg: 7/10
Skribent: Emma ”Sajko” Persson