2013-07-26
Zinny Zan och Stixx har återupplivat sitt gamla band Shotgun Messiah, denna gången under namnet Shotgun. Med sig på turnén har de Rob Marcello på gitarr och Chris Laney på bas.
Det är många sleazare på plats som förmodligen har sett fram emot detta ett längre tag. Publiken är ganska stor och inbiten.
Själv minns jag med fasa när Easy Action öppnade för Twisted Sister på Trädgår’n 2007, Zinny Zan kändes inte direkt som någon som var på toppen av sin karriär.
Vad jag har förstått gör han dock detta som en kul grej vid sidan av sin verkliga karriär inom företagsbranschen, således blir det inte lika tragiskt utan mer kul att han kan bjuda på sig själv. Uppenbarligen finns det en efterfrågan.
I ärlighetens namn är det inte någon hejdundrande musikalisk upplevelse vi bjuds på. Låtmaterialet hade haft en annan punch ifall det levererats av ett ungt och hungrigt band. Det blir inte samma känsla när fyra killar samlas för att spela något de inte kan leva ut.
Gitarristen Rob är en neoklassisk shreddare, en sådan där otäck kille som har lagt så många tusen timmar på att förfina sin teknik att man inte vet om han ska stå på en scen eller läggas in. Jag väljer att låta mig hänföras av hans bländande spel, även om det inte går in i hjärtat.
Chris Laney är tryggheten själv och Stixx håller fortfarande god form.
Bäst idag är Don’t Care About Nothing, Shout It Out och Nervous, överlag är jag dock föga imponerad. Om folk där ute var nöjda så är jag glad för deras skull, för min egen del så kommer pulsen aldrig igång.
Bäst: Don’t Care About Nothing.
Sämst: Zinny Zan har i många år haft svårt att nå upp till ”knappt acceptabelt”, idag är inget undantag.
Betyg: 5/10
Skribent: Viktor Skatt