Dave_AccessRock_SwedenRockFestival_SlashfeaturingMylesKennedyandTheConspirators-23
2015-06-04

Slash featuring Myles Kennedy And The Conspirators är Saul Hudsons fjärde claim to fame efter att ha satt eld på världen med Guns N’ Roses, Slash’s Snakepit och Velvet Revolver under tre decennium. En av rockens mest smakfulla leadgitarrister har länge varit på Sweden Rock-besökarnas önskelistor och till slut är debuten ett faktum. Efter den hyllade plattan World On Fire från 2014 är det ett hårt satsande band som ställer sig på Festival Stage denna torsdag i Blekinge.

Solen skiner och inramningen är perfekt då bandet drar igång med You’re A Lie. Det är mer folk på plats än vad jag sett på vissa headliner-gig och nog är Slash stor nog för att dra denna mängd folk. Jag har aldrig sett varken detta band eller huvudpersonen live innan, således ska det bli extra spännande att se vad de går för.

Dave_AccessRock_SwedenRockFestival_SlashfeaturingMylesKennedyandTheConspirators-25Andra låten är Nightrain, en av rockens största dängor överlag och en låt som aldrig går att tröttna på. Trots att jag tidigare haft svårt för Myles Kennedys pipiga sång lyckas han vinna över mig och han är trots allt en mäktig sångare. Slash i sin tur levererar som alltid, det är som att licksen aldrig tar slut och när han ställer sig karaktäristiskt bredbent med gitarren vertikalt är det fullkomligt legendariskt.

Något som överraskar mig denna dag är dynamiken i konserten, den är verkligen ytterst smakfullt upplagd och där andra band hamnar i något av ett lunk efter ett tag håller Slashs gäng i publikens uppmärksamhet från början till slut. Stämmorna är snortighta och Guns N’ Roses-låtarna görs på ett extremt värdigt sätt. Mot slutet av konserten når publikfrieriet sin höjdpunkt då monsterhitsen Sweet Child O’ Mine och Paradise City rivs av. När den sistnämnda låten når sitt klimax i slutet kommer festivalens första rysningar och man inser verkligen hur magiska Guns var under sin peak.

Bandet visar på allvar hur de stora killarna gör det och stjärnglansen är påtaglig. Så här ska en slipsten dras.

Bäst: Slutet av Paradise City fick mig att glömma hur uttjatad låten är och varför.
Sämst: Det kunde varit lite högre volym.
Betyg: 9/10

Fler bilder finner du HÄR.

Skribent: Viktor Skatt
Fotograf: Dave

Lämna ett svar

Din e-post kommer inte att synas