7/8 – 2013
Skådeplatsen är inte den som typiskt förknippas med Slayer. Ett nöjesfält i den svenska huvudstaden där bandets medlemmar får solen i ögonen. Inramningen hade blivit bättre av att det hade kommit lite regn över Gröna Lund eller åtminstone om några mörka och oroväckande moln hade placerat sig på den klarblå himlen.
När World Painted Blood kickstartar spelningen försvinner dessa tankar. Fokus fästs på scenen direkt. De två första saker som slår mig är hur bra Tom Araya’s röst låter och att nygamle trummisen Paul Bostaph står för en oväntat stabil insats. En av kvällens absoluta höjdpunkter dyker upp redan som andra nummer i form av Disciple där Araya låter besatt när han spottar ur sig orden och lyckas lyfta en annars ganska stel låt.
Dock så är det Slayer jag bevittnar, vilket innebär att de ofta gör det svårt för oss som tittar. Ett exempel på detta är när bandet trycker plattan i mattan under Snuff och Hate Worldwide eller under låtparet Hallowed Point och At Dawn They Sleep. Under dessa stunder kan det bli ytterst ansträngande och dussinåskådaren tappar intresset när bandet manglar på som mest.
Desto bättre blir det istället när bandet river av Reign In Blood-klassikerna Altair of Sacrifce, Jesus Saves och Postmortem där den förstnämnda är ett bevis på vad som gör Slayer till ett av världens bästa liveband. När de själva vill det. Totalt hämtas fem låtar från den klassiska skivan (utöver de nämnda så spelas självklart också Angel Of Death och Raining Blood) och låtarna från just denna skiva är verkligen bandets paradgren.
Konsertens avslutning är inget annat än en lektion i thrash metal-historia. En domedagsmörk Seasons In The Abyss inleder det som kan liknas vid en hitkavalkad och fortsätter i form av en himmelsk Hell Awaits. Dead Skin Mask och Raining Blood låter så elaka som man kan hoppas på. Innan första extranumret South Of Heaven så byter bandet backdrop och en hyllning till avlidne gitarristen Jeff Hanneman lockar fram kvällens största jubel. Sedan avslutas hela spelningen med den käftsmäll som Angel Of Death är. Denna avslutning visar att Slayer fortfarande är ett mycket kompetent liveband, så länge de inte trasslar in sig i det lite mer enkelspåriga materialet.
Bäst: Hell Awaits.
Sämst: Snuff och Hate Worldwide.
Betyg: 7 / 10
Skribent: Jimmy ”JimJim” Rimsby
Foto: Dave, se fler bilder HÄR.
