© Kitty Rossander

5/7 -13

Soilwork tar av sig kavajerna och kliver på Metaltowns Fire Stage inför en stor väntande skara. Sångaren och frontmannen Björn ”Speed” Strid undrar om publiken är redo för lite Skåne-metal, och får ett vrål och ett hav av djävulshorn till svar. Helsingborgsbandet har hållit på sedan 1995 och släppte förra året skivan The Living Infinite som de idag spelar flera pärlor från, såklart blandat med sina tidigare hits.

Jag har längtat efter att se mer av bandet sedan jag såg dem i Helsingborg 2008 och det är härligt att nu få se dem på scen igen. Björn bevisar återigen sin styrka som frontman när han styr publiken med järnhand. Även bandet ser ut att vara marionetter i hans hand när han lägger handen på gitarristen David Anderssons helrakade huvud medan denne river av ett solo. Sextetten levererar lika melodisk som jävligt hård metal, och är samtidigt ödmjuka och tackar ”så hjärtligt” för responsen från åskådarna. Energin i publiken försvinner dock väldigt snabbt när de inte uppmanas att röja, och de ibland långa pauserna mellan låtarna utan mellansnack blir ganska sega.

Ljudet på sången är riktigt bra, även om Speeds högsta toner idag inte låter helt hundra varje gång. Desto bättre är den growlade sången, särskilt när en lång, ren ton bits av med ett growl. Jag älskar bandet för deras känsla för balans mellan det hårda och trallvänliga, och jag kommer på mig själv med att vråla med i nästan varje refräng. Gitarristerna duellerar och basisten Ola Flink hoppar runt på ett ben och karatesparkar mot publiken. David Andersson visar dessutom sin rutin då han spelar gitarr, lägger bakgrundssång – och röker en cigarett samtidigt.

Publiken röjer och två mindre circlepits bildas på varsin sida av folkhavet. Björn undrar om inte höger och vänster sida kan ”ta och gifta sig för fan”, och på hans uppmaning skingras folket som vatten inför en tsunami, och en stor circlepit bryter loss. Publiken skuttar, springer och knuffas runt, någon tappar en sko och alla är glada. När Nerve spelas får jag gåshud som inte beror på den kyliga göteborgsvinden. Jag älskar Stabbing The Drama-plattan och tycker därför att spelningen får ett perfekt slut när titelspåret från denna får avsluta setet. Jag är helnöjd även om det såklart alltid finns låtar man önskat att få höra.

Bäst: Nerve
Sämst: Inget nämnvärt
Betyg: 8/10

Skribent: Emma ”Sajko” Persson

Fotograf: Kitty Rossander

Bilderna från spelningen finner ni HÄR.

Lämna ett svar

Din e-post kommer inte att synas