AccessRock_StatusQuo

2013-06-06
Vad ska man säga om Status Quo? Bandet som släppt plattor i sex raka decennier och som sedan över 40 år lirat sina tre ackord över hela världen.
Har de verkligen något kvar att bevisa? Äger de verkligen ett existensberättigande på festivalen? Ja för i helvete!

Rick Parfitt drar igång gitarriffet till Caroline på sitt otroligt auktoritära sätt. Boogie-attacken är ett faktum. Francis Rossi står där med sin gröna Fender Telecaster och leker igång temamelodin. Man glömmer alltid av hur extremt vass han är på att spela lead, han behöver knappt ens röra vid gitarren innan det sprutar ut rock ut mickarna.
Låtarna må vara gubbiga, men soundet är riktigt fläskigt. Gitarrljudet är ruggigt aggressivt och det är våldsamt med kräm i de vita Marshall-lådorna.

Vi bjuds på en hitkavalkad som saknar motstycke, samtidigt som de lyckas väva in ett par albumspår från senare år för att hålla showen någorlunda uppdaterad. Fansen kräver inte direkt en uppdaterad show, men för att kunna uppehålla den glöden vi bjuds på så krävs det att de anpassar setet för att kunna maximera energiutloppet på scen.
Efter det stenhårda Proposin’-medleyt, som avslutas med monstret Big Fat Mama, är det bara en lång raksträcka med öppen motorväg in mot mål. Man bränner av In The Army Now, Roll Over Lay Down, Down Down och avslutar med Rocking All Over The World. Gissa om det är en ruggig stämning i det stora publikhavet framför scen, mitt i högsommarvärmen och med ett öltält nära till hands. Det enda man kan ha som invändning är att det är på tok för lite träskor för att man ska få den riktiga feelingen.

Status Quo fortsätter att vara bandet som blåser alla andra av mattan. Haters gonna hate, men deras liv blir bara mycket fattigare om de inte faller för den urkraft som är Status. Kan man spela tre ackord i över 40 år och fortfarande låta unik så ska folk bara sätta sig ner och hålla tyst. Respektera eller var ledsna över att ni inte fattar.

Bäst: Det massiva gitarrljudet och Big Fat Mama.
Sämst: Att de inte kryddar med lite fler 70-talspärlor utöver de största hitsen.
Betyg: 8/10

Skribent: Viktor Skatt

Fotograf: Anders Hannola

Bilder från spelningen hittar ni HÄR.

Ett svar

  1. Alex

    Haha! Det här var en riktigt klockren recension! Kan inte annat än att till fullo hålla med. En av den största och mest oväntade behållningen från festivalen.

    Svara

Lämna ett svar

Din e-post kommer inte att synas