7/7-2012

Tio minuter sent kliver Suicidal TendenciesGreen Stage och möts av en förvånansvärt liten folkmassa. Bandet verkar vara på bra humör i alla fall och kör igång med You Can’t Bring Me Down. Det uppstår genast en moshpit bland festivalbesökarna som är på plats och fler och fler folk tillkommer eftersom.

Jag reagerar genast på det mindre angenäma ljudet som strömmar ut ur högtalarna från scenen. I början hör man nästan bara trummorna ordentligt men det ordnar upp sig lite efter en stund. Däremot är det väldigt synd att det är svårt att höra vad sångaren Mike Muir säger mellan låtarna. Jag lyckas i alla fall uppfatta när han berättar att hans gammelfarmor kom från Sverige och var lite galen.

War Inside My Head och Cyco Vision är spelningens höjdpunkter. Rätt stora circlepits pågår i publiken och de som inte orkar eller vill delta i dessa står istället och sjunger med vid sidan av. Bandet är trevliga att titta på eftersom dem springer runt och öser på hela scenen.

Suicidal Tendencies har ett stort stöd från publiken som röjer som aldrig förr. Under sista låten, Pledge Your Allegiance, förflyttas moshpiten upp till scenen när fansen bjuds upp av bandet. Riktigt roligt att se. Däremot avslutas spelningen en kvart för tidigt, men med tanke på att ljudet inte var på topp kanske det inte var någon större förlust.

 

Bäst: Fansens moshpit på scenen.

Sämst: Ljudet.

Betyg: 6/10

Lämna ett svar

Din e-post kommer inte att synas