Sweet
2013-06-05

Sweet, ett av de mest legendariska banden ifrån glamrockvågen från tidiga 70-talet, var ett givet val att boka in i kalendern på Sweden Rock Festivals första dag.
Det är gitarristen Andy Scott som sedan många år drivit på bandet och hållit bandets minne vid liv lika väl som den egna luggen. I Nordamerika turnérar istället basisten Steve Priest med en annan upplaga av Sweet. En upplaga som jag via internet konstaterat varit något vassare.

Sweden Stage är stämningen och uppslutningen god, vädret är perfekt och det är en ypperlig dag för att se ett av sina favoritband för första gången.
Något som slår en tämligen omedelbart är det faktum att detta band dessvärre har blivit något av ett after ski-band. Det är en turnérande cirkus som inte alls har något att säga eller något att bevisa.  Vad man har är dock en låtskatt i ryggsäcken som saknar motstycke.

Bandet går på scen och inleder med New York Groove. Va? Plockar ni fram en gammal Russ Ballard-dänga när ni i eget namn kan spela låtar som lamslagit världen? Det är helt obegripligt och ger ett ganska dåligt första intryck.
I övrigt är det hitkavalkad som bjuds på ett proffsigt men harmlöst sätt. Jag älskar verkligen Sweet av hela mitt hjärta och låtarna i sig skänker mig sådan oerhörd glädje, det finns dock ingen koppling till 70-talet och materialet som Andy, Mick, Brian och Steve framförde mer än just Andys person.

Man bör dock minnas att Brian inte direkt satte allt på 70-talet, således är det ändå skönt att få höra låtarna på ett musikaliskt igenkännbart sätt. Jag sjunger med för fulla muggar tillsammans med gubbarna i publiken. Mot slutet står vi alla där och vrålar på Wig Wam Bam och Fox On The Run.
Extranumren Action och Ballroom Blitz är sådana låtar som bara lyfter vilken stämning som helst och man måste ge Andy att det faktiskt alltid är riktigt sjysst att se honom spela gura och sjunga sina stämmor.

Det är alltid svårt att vara kär i ett bands förflutna, men jag tycker ändå att de borde bjuda på lite mer än att ställa ut skorna på scen.

Bäst: Den enorma kvalitén som finns i materialet.
Sämst: Det blir lite after ski-feeling.
Betyg: 6/10

Skribent: Viktor Skatt

Lämna ett svar

Din e-post kommer inte att synas