6 juli 2012

 

 

 

 

 

 

 

En kung kommer till Sofiero Slott denna halvmuliga kväll och det första som slår mig är – vart är alla människor någonstans? Under kvällens gång får jag reda på att marknadsföringen varit så dålig att de till och med delade ut gratis biljetter till konserten under veckans gång. Publikantalet beräknas till ungefär 3000 besökare på ett ställe som lätt hade fyllt uppemot 20000. Nu hindrar inte detta Thåström från att göra en superb spelning, dock är det väldigt tråkigt att inte fler får ta del av den magi som kommer att uppstå.

Regnet faller ner från himlen och toner strömmar ut ur högtalarna, bandet kommer ut på scen och ställer sig vid sina positioner. Så fort Thåström kommer ut förvandlas regniga Sofiero Slott till en magisk bal på slottet, stämningen är så tät att man kan skära sönder den med en kniv. Han går fram och tillbaka på scen till publikens stora jubel innan han greppar mikrofonen och kör igång den självbiografiska och väldigt öppna låten, Kort biografi med litet testamente, fortsätter med Från himlen sänt och Nere på Maskinisten. Efter endast dessa tre låtar kan jag med stor sannolikhet säga att detta är årets bästa konsert vilket blir ännu tydligare efter en känslig Kärlek är för dom. Det är fantastiskt hur låtar från nya albumet Beväpna dig med vingar vävs in och passar in bland alla klassiker. Från det nya albumet bjuder Thåström oss på titelspåret Beväpna dig med vingar, mediokra St Ana Katedral och avskalade Låt dom regna.

Thåström besitter en känsla och närvaro som många andra artister inte kommer i närheten av under hela sin karriärstid. Allt han gör och allt som kommer ur hans mun denna kväll har en mening för oss i publiken och är ren poesi. Hans rörelser; han går fram och tillbaka på scen halvt frånvarande (ack så närvarande), viftar med fingrarna, flaxar med armarna, hänger över mikrofonstativet som han river ner gång på gång vilket känns inövat och det skulle ha stört om det hade varit en annan artist. Ljusshowen samt rökeffekterna som Thåström gömmer sig bakom med jämna mellanrum ökar känslan av att detta är en man med mystik samt det är jäkligt snyggt när man endast ser en silhuett av Thåström. Mellansnacket är obefintligt, det kommer ett litet tack då och då mellan låtarna.

Det är inte bara Thåström som är kvällens stora hjälte, hans trogna följeslagare Niklas Hellberg på gitarr bidrar en hel del till kvällens stämning. Det var längesedan jag såg någon med en sådan stor spelglädje på scen, hans soloarbete under låtar som Nere på Maskinisten, Ingen sjunger blues som Jeffrey Lee Pierce samt det snabba solot i den mediokra St Ana Katedral visar prov på hans fingerfärdighet. Han använder sig även av en stråke under den avskalade Alla vill till himlen och slår på en tunna under Låt dom regna. Med gitarren tätt vid sina ben, lite lagom böj i knäna samt inlindad i rök och ett vitt ljus kan detta vara något av det vackraste jag sett inom scenväg.

Efter Alla vill till himlen går bandet av scenen för att komma tillbaka ut efter någon minut, de kör nyss nämnda Låt dom regna, Axel Landquist Park och en lite långsammare version utav kvällens bästa låt Du ska va president. De dryga 3000 som är här ikväll skriker ut refrängen så halsarna går sönder under den sistnämnda låten. Bandet går än en gång av och det dröjer ett antal minuter samt en hel del skrik efter Thåström från publiken innan bandet kommer ut för att överraskat nog avsluta med mästerverket Fanfanfan.

Jag är helt överväldigad av Thåström och hans vänners storhet, vilken teater de bjuder på (utan att det någonsin går till överdrift) och jag lyfter hatten för Thåström som blev 55 år den 20 mars – må du fortsätta rocka i minst 100 år till! Finns inget mer att säga om 2012 års hittills bästa konsert.

Bäst: Thåström, Niklas Hellbergs superba gitarrspel samt magin som uppstod.
Sämst: St Ana Katedral och den lilla publiken.
Betyg: 10/10
Fråga: Vart blev Die Mauer av?

Setlist:
Kort Biografi med litet testamente
Från himlen sänt
Nere på Maskinisten
… Ingen neråtsång
Kärlek är för dom
Ingen sjunger blues som Jeffrey Lee Pierce
Kriget med mig själv
Rock ’n’ roll e död
Blå himlen blues
Beväpna dig med vingar
Vacker död stad
St Ana Katedral
Alla vill till himlen
Låt dom regna
Axel Landquist park
Du ska va president
Fanfanfan

Bilder från konserten hittar du HÄR.

Skribent samt fotograf: Jonas ”Madman” Persson

Relaterade artiklar

Ett svar

Lämna ett svar

Din e-post kommer inte att synas