2012-07-29

Trodde du att Bruce Springsteen var helgens veteran på en Göteborgsscen? Tänk om, för på Trädgårdsföreningen firade nämligen legendariska Beach Boys 50 år under söndagkvällen.
Det var under sent 2011 som det tillkännagavs att Beach Boys skulle återförenas med de kvarvarande klassiska medlemmarna för att turnéra och släppa nytt material. Skivan That’s Why God Made The Radio släpptes i juni och redan en månad senare fick vi alltså uppleva nytt material live i Sverige.

Medlemmarna Carl och Dennis Wilson är avlidna sedan ett antal år, men äktheten i den lineup som besöker Göteborg är imponerande: Brian Wilson (piano, sång), Mike Love (sång), Al Jardine (gitarr, sång), Bruce Johnston (keyboard, sång) och David Marks (gitarr, sång). Marks är något av en doldis i jämförelse, men var som 13-åring med i bandet redan 1962 och hjälpte till att skapa bandets sound tillsammans med Carl Wilson.
Som kompband har de Brian Wilsons band som han drillat till perfection under många år, samt musiker som Jeffrey Foskett (som handplockades till Beach Boys redan under sent 70-tal av Mike Love) och Scott Totten som presenteras som “musical directors of the Beach Boys”.

Trots den våldsamt höga kvalitén på sättningen så är jag inte helt säker på vad jag ska förvänta mig, men när trumintrot till Do It Again körs igång och bandet sakta men säkert lägger på lager efter lager med instrument och sång så är det inte så mycket man kan göra annat än att kapitulera.
Mike Love verkar inte påverkas av sin ålder det minsta, 71 år gammal men låter inte en dag äldre än 20. Alla stämmor sitter som en smäck, och stundtals undrar man ifall man ser ett gäng gubbar live eller om man lyssnar på en mästerligt remastrad version av orginalskivan.

Det känns bara allmänt trevligt och mysigt att få höra alla klassiker som man lärt sig att älska sedan man var liten, när de levereras på ett så fantastiskt proffsigt och vitalt sätt så kan man inte annat än att imponeras.
David Marks spelar fruktansvärt smakfullt på sin Fender Jaguar och har ett riktigt genuint gitarrsound som får varje kanonsolo att låta som om det var 1963 igen.

Hit efter hit spelas, kvällens setlista innehåller imponerande 48 låtar. Tonårspop från 60-talet blandas med doo wop, vackra ballader och ösig Rock N Roll, Beach Boys bara lassar ut musikhistoria från hela karriären över den tacksamma publiken. Medelåldern är förvisso hög, men jag ser många ungdomar i folkmyllret och ser framför mig hur världen kanske har en framtid.

Vad som är lite tråkigt är att Brian Wilson tyvär har väldigt svårt att sjunga leadpartier på ett bekvämt och avslappnat sätt, trots att han är ärrad för livet efter många decenniers psykisk ohälsa så måste man tyvärr poängtera att låtar som Good Vibrations och God Only Knows (två av de absoluta favoritlåtarna hos en stor del av publiken) bör sjungas av någon annan. Den sistnämnda låten var Carl Wilsons paradnummer när det begav sig, och under konserten har Jeffrey Foskett gjort ett kanonjobb med att sjunga Carls delar, så att Brian får sjunga den känns lite som att man struntar i att få till bästa möjliga version för att det måste vara ”en riktig Beach Boy” som sjunger en så viktig låt.

Mot slutet undrar man ifall de inte har spelat alla sina hits än, men gång på gång slår det en att ”just det ja, den också!”.
Wouldn’t It Be Nice, Good Vibrations, California Girls, Help Me Rhonda, Do You Wanna Dance, Surfin’ USA, Barbara Ann, Fun Fun Fun m.fl….. Det är inte möjligt att rada upp så många hits på under en halvtimme! Man förstår verkligen att det fanns en tid då Beach Boys på allvar var ett hot mot Beatles suveränitet, Brian Wilson spottade verkligen ur sig en imponerande mängd simpla men genialiska låtar under 60-talet.

Överlag så står bandet för en kanoninsats, den karaktäristiska stämsången är så imponerande och deras röster så intakta (förutom Brians) att man gång på gång får rysningar.
En eloge måste ges till Brian Wilsons band som står för en enastående insats, speciellt i Heroes And Villains skapar de ett storslaget ljudlandskap som man inte trodde gick att få till utanför en studio med möjligheter till hundratals pålägg. Trummisen John Cowsill fläskar på något vansinnigt bakom trummorna och bidrar mycket till att soundet låter kraftfullt och vitalt.

Det är en ära att äntligen ha fått se Beach Boys live, dessutom med den mest äkta sättningen på decennier. Inte sedan 1965 har Brian Wilson turnérat med bandet, så det är verkligen historia som håller på att skapas just nu.
Jag hoppas innerligt att jag får se Beach Boys igen, detta gav mersmak!

Bäst: Den oändligt vackra och rena stämsången konserten igenom.
Sämst: Brian Wilsons leadsång. Han är extremt viktig att ha med, men han bör inte sjunga lead där det inte är absolut nödvändigt.
Betyg: 8/10

Skribent: Viktor Skatt


Setlist:
Do It Again
Little Honda
Catch a Wave
Hawaii
Don’t Back Down
Surfin’ Safari
Surfer Girl
You’re So Good to Me
Then I Kissed Her
Please Let Me Wonder
Wendy
Getcha Back
Come Go With Me
Why Do Fools Fall in Love
When I Grow Up (To Be a Man)
California
It’s OK
Darlin’
Be True to Your School
The Ballad of Ole’ Betsy
Don’t Worry Baby
Little Deuce Coupe
409
Shut Down
I Get Around
In My Room
I Just Wasn’t Made For These Times
All This Is That
Sail On Sailor
Cotton Fields
That’s Why God Made the Radio
Heroes and Villains
Good Timin’
This Whole World
God Only Knows
California Dreamin’
Sloop John B
Wouldn’t It Be Nice
Good Vibrations
California Girls
All Summer Long
Help Me Rhonda
Rock’n’Roll Music
Do You Wanna Dance
Surfin’ USA

Kokomo
Barbara Ann
Fun Fun Fun

Lämna ett svar

Din e-post kommer inte att synas