25/11 – 2011

 

 

 

 

 

 

 

 

 

När jag kommer in i lokalen så möts jag av en död lukt, hårdrockare med långt svart hår, nitar på sina jackor och mjöd i händerna. Jag ser hur de stångar sina huvuden blodiga mot varandra som pilska antiloper och i taket hänger det ett upp och nervänt kors, nedanför korset finns ett altare där jungfruar offras… såhär skulle det kunna se ut. I realiteten så består KB av äldre människor med kort hår och välvårdad klädsel samt unga människor med keps. Det hela blir en fin kontrast till vilka band som spelar ikväll, nämligen Walking With Strangers, Entombed och inga mindre än The Haunted.

Först ut är nykomlingarna Walking With Strangers som lätt kan misstolkas för ett amerikanskt baserat band på grund av deras ljud. Dock kommer detta progressiva hardcore/metalcore band från Trollhättan och de har blivit hyllade som ett väldigt intressant men ungt band, efter att ha lyssnat på deras EP Buried, Dead, And Done och debutalbum Hardships så förstår jag varför.
Medlemmar: Robin Schulz (sång), Christoffer Lennartsson (gitarr), Pontus Johansson (gitarr), Anton Hallenberg (trummor) och Christopher hedman (bas).

Walking With Strangers har en väldigt svår uppgift framför sig då de endast har 25 minuter på sig att visa vad de går för inför en kräsen publik. Första hindret är en kille som står med ryggen mot bandet framme vid scenen och ser väldigt besvärad ut. Han uppskattar inte bandet ett dugg och när Robin frågar publiken om de orkar med fler låtar skakar han på huvudet och mumlar något otydligt.

Jag måste säga att jag blev väldigt positivt överraskad av Walking With Strangers, jag lyssnade mig in på deras EP och album innan konserten. Live, det är deras rätta element. Deras starkaste kort förutom deras grymma känsla för det musikaliska är Robin som redan nu visar prov på att vara en gedigen frontman. Han är i konstant rörelse, antingen springer han runt på scen eller så sitter han på knä för att i nästan stund hoppa upp och springa runt igen. Han går ner till publikens ögonhöjd och har en stor närvaro samt det klichéaktiga känslospel som hör till. I sista låten Buried, Dead And Done hoppar han ner från scenen och sätter sig på knä framför publiken medan han sjunger den sista versen.

Resten av bandet är inte lika energiska som Robin vilket inte känns som ett problem då det aldrig blir tråkigt. Basen är fruktansvärt vacker och får en stor plats under alla låtar, ibland skakar hela KB till som om det vore en jordbävning.

Det är så otroligt skönt att ett band som Walking With Strangers kör sitt eget race och inte försöker efterapa massa hardcore band från USA där de har en skönsångare samt en growlare. Det är hårt från första till sista ton, precis som det ska vara och inte ett enda spår av en ballad. Även fast publiken ger dålig respons (- förbandssyndromet) så ger grabbarna järnet och man ser att de trivs på scen.

Inför nästa band så kommer en liten ordvits: ”Vem vill inte ha en tom säng? – En tom bed!”

Om svensk death metal har ett hushållsnamn är det Entombed. De har hållit på sedan 1989 då de släppte debuten Left Hand Path som blev en del av genrens internationella genombrott. Särskilt tongivande kan bandet sägas ha varit för det som kallas Sunlight-döds, efter studion som bandet spelade in sina första skivor i. På senare år har bandet gått allt längre ifrån denna still till ett mera rockorienterat sound. Entombeds musikstil kan delas in fyra perioder: tidig svensk death metal (1990-1994), ett fortfarande hår, men mer rockbaserat sound (1994-1997), experimentell metal (1997) och skitig punk/death (1998-).Efter hösten spelningar är det dags för Entombed att gå in i studion igen för att spela in sitt tionde album.
Medlemmar: Lars-Göran Petrov (sång), Alex Hellid (sång), Olle Dahlstedt (trummor), Nico Elgstrand (gitarr) och Victor Brandt (bas).

Kuriosa: Visste ni att filmkritikern Orvar Säfström en gång i tiden varit sångare för Entombed?

Ljus och ljud slocknar i lokalen. Introt till Serpent Saints strömmar ut ur högtalarna medan bandet kommer upp på scen. Det första som slår mig är att det är väldigt bra med utrymme framme vid scenen, inte förrän i tredje låten kommer en bastant hårdrockare med skägg fram och knuffar undan mig. Jag försöker göra motstånd men det är lönlöst då han väger 40kg mer än mig. Det som också slår mig är att det inte är någon fart i publiken förutom de första två raderna framme vid scenen som lätt kan räknas till max 30 personer. Ibland uppstår en liten moshpit mellan två personer men det tänder aldrig riktigt till.

Detta är tredje gången som Entombed spelar i Malmö sedan augusti och jag har verkligen sett fram emot att få se dem. Jag måste erkänna att mitt första intryck var av en besvikelse. Visst, de är ett riktigt tighta och samspelta, bra på skiva men det visas inte riktigt live. Det känns som att de går på rutin och scenframträdandet är väldigt enformigt. Lars-Göran går runt lite på scen, han headbangar och gör några konstiga grimaser med ansiktet men ser mest ut som en lycklig teddybjörn. Han har dock en väldigt stark och säker röst. Victor är den som äger scenen, han tar över vartenda utrymme, börjar headbanga sedan avslutar han med att lyfta upp basen med ena handen för att sedan dra en gång på strängarna. Denna procedur upprepas några gånger under konserten. Resten av bandet rör sig inte nämnvärt mycket

Sista halvan av Left Hand Path är ett otroligt vackert instrumentaliskt stycke som övergår i ett minst lika vackert intro till Chief Rebel Angel. Detta är höjdpunkten för mig under Entombed, höjdpunkten för resten av publiken är Night Of The Vampire där alla får sjunga med i refrängen.

Misstro mig inte, Entombed är bra på scen. När de kör snabba låtar, då lyser de som starkast men det är ändå något som fattas, en sorts otillfredsställelse. Kanske kan nästa band råda bot på denna känslan.

The Haunted är veteraner inom death metal vid det här laget. Bandet släppte sitt debutalbum The Haunted 1998 som blev utnämnt till årets skiva av Terrorizer Magazine. The Haunted fick ett gott rykte inom den svenska metalscenen, samt internationellt i Storbritannien tillsammans med Napalm Death. Deras senaste skiva Unseen gavs ut i slutet av mars 2011. The Haunted tillhör en av de stora pionjärerna inom svensk death metal.
Medlemmar: Peter Dolving (sång), Patrik Jensen (gitarr), Anders Björler (gitarr), Jonas Björler (bas) och Per Möller Jensen (trummor)

The Haunted är bandet alla väntat på under kvällen och när de äntligen kommer ut på scen så är publiken ändå lika passiv som under Entombed. Vad får man när man slår ihop två av sveriges största death metal band? Jo, kött som en av mina vänner skulle beskriva det! Spelar dem kött så ska det levereras kött det vill säga en jäkla massa moshpits. Malmö är lite efter ikväll eller så är det för att de äldre människorna inte vill skita ner sig. Det dröjer ända in till tredje låten Trespass innan publiken börjar röra sig lite och under femte låten Unseen bildas en moshpit, denna gången större än under Entombed, för nu är det hela tre stycken som deltar.

I fjärde låten The Medication dör Peters mick och halva låten är utan ljud! Istället för att bli upprörd så sköter han sig professionellt och njuter av musiken medan en tekniker frustrerat försöker hitta en ny mick samt koppla in den. Peter är svår att analysera som frontman. När han står vid mickstativet blir det ganska mycket stilla rörelser men så fort han lämnar stativet ändrar han beteende och fylls med en ny energi. Snurrar runt, dansar spirituellt, skjuter mot publiken med ett påhittat gevär, tar självmord genom att köra micken mot magen, virrar micksladden runt sig och försöker bita sönder den samt kollar med galen blick mot publiken allt medan han skriker med en demonisk röst. Peters röst är verkligen åt det mest säregna hållet, den kan få en att njuta samtidigt som den kan få en att bli mörkrädd, de höga tonerna skär sig in i huvudet speciellt när Jonas kör bakgrundssång.

Resten av bandet är lika energiska som Walking With Strangers och Entombed, de har sin plats där de står och spelar sina instrument samt headbangar, varken mer eller mindre men som i de två tidigare banden funkar det.

Peter förklarar vad heavy metal tecknet betyder (- Något som Dio gjorde populärt inom heavy metal, något han lärde sig som barn av sin farmor. Man ger någon det onda ögat och det användas ofta av skrockfulla italienare). Peter förklarar att enligt de gamla Egypterna så står tecknet för vishet. Sedan berättar han att det även står för, one in the pink and one in the stink, ni får själv lista ut vad han menar med det. Något annat trevligt han säger ikväll är att det hade varit mysigt att flå Lasse Berghagen och använda hans skinn som overall. Sedan frågar han publiken hur mycket Lasse Berghagen och Petter knullade under TV-programmet Så mycket bättre.

Med denna frågan i huvudet går jag ifrån KB med ett leende på läpparna. Det har varit tre bra spelningar och Walking With Strangers är en positiv överraskning på den svenska metalscenen. Fortsätter de köra på sin stil så hoppas jag att de sätter första spiken i kistan på mesiga hardcore amerikanska baserade band som blandar skönsång med growl!

Bäst: Walking With Strangers och Peters grymma scennärvaro.
Sämst: Besvikelsen över Entombed och publikens passivhet.
Betyg: 7/10

Setlist, Walking With Strangers:
Heart
Feed
Dead Hands
Set Your Mind
Legends
Never
Buried, Dead And Done

Setlist, Entombed:
Serpent Saints
Living Dead
To Ride, Shoot Straight
Like This With The Devil
Out Of Hand
Drowned
In The Blood
Supposed To Rot
Say It In Slugs
Eyemaster
Damn Deal Done
Left Hand Path
Chief Rebel Angel
Night Of The Vampire
Wolverine Blues

Setlist, The Haunted:
Never Better
99
The Flood
The Medication
Unseen
D.O.A
Trespass
No Ghost
No Compromisse
The Guilt Trip
The Fallout
The City
Dark Intentions
Bury Your Dead
Moronic Colossus
Hate Song

Bilder från konserten hittar du HÄR.

Skribent samt fotograf: Jonas ”Madman” Persson

Relaterade artiklar

Lämna ett svar

Din e-post kommer inte att synas