5/7-2013
The Kristet Utseende är ett av de band jag har lyssnat på sedan så länge jag kan minnas. Det är ett band som funnits kvar genom alla år. Vare sig det har varit hemma i flickrummet på föräldrarnas dator, i EPA-traktorer när man ”drar raggen” i stan eller på någon skön hemmafest så har de alltid funnits med på ett hörn under mina tonår uppe i Gällivare, där jag är born and raised. När jag sedan flyttade ner till Stockholm fick jag äntligen chansen att se bandet live och har gjort det en hel del gånger under de senaste åren.
I Close-Up-tältet är det trångt, lite svettigt (trots att det blåser utanför så att solen inte värmer speciellt mycket) och fruktansvärt energirikt. När jag kliver in fem minuter innan bandet ska börja står publiken och jublar och skriker för fulla muggar. Jag känner på mig att detta kommer bli lyckat.
Mycket riktigt; när bandet kliver ut på scenen uppstår ett öronbedövande jubel och åskådarna blir helt galna av glädje. De kör igång Pang På Pungen I Portugal och allsången är enorm. Jag måste ta tillfället i akt till att passa på att ge The Kristet Utseendes publik riktigt bra betyg på sin oerhört starka och synkroniserade allsång som pågår genom i princip hela spelningen. Allra starkast är den under klassikerna Bärs Som Bärs, Kairos Fjollor och Quinna. Det är nog faktiskt den starkaste, mest synkroniserade och längst pågående allsången jag har hört på en spelning i hela mitt liv. Publiken tar i enda från tårna, sjunger med i vartenda ord och ger all sin kärlek till bandet på scenen.
Musiken låter lite skrällig där jag står men The Kristet Utseende är ett band som inte behöver låta perfekt för att vara bra. Det här är nämligen oerhört bra. Det är vansinnigt roligt att stå i publiken och överväldigas av deras respons. Det är tidig kväll på Metaltown, folk står och viftar med toalettborstar och The Kristet Utseende underhåller oss från scenen. Det är en bra kväll helt enkelt.
Att publiken dessutom aldrig ger upp och står kvar och ropar efter mer så pass länge att de till och med har hunnit plocka ner backdropen på scenen innan folk börjar avlägsna sig visar väl ändå rätt bra hur pass uppskattat detta band är.
Bäst: Publiken och The Kristet Utseende.
Sämst: Att det aldrig blev någon encore, trots att publiken gjorde ALLT i sin makt för att få höra mer.
Betyg: 8/10
Skribent och fotograf: Tottie
Bilderna från spelningen hittar ni HÄR.