1781907_600177703407249_1403428126_n
2014-03-22

Club Showdown Henriksberg har varit en av de klart coolaste och mest långlivade klubbarna på Göteborgsscenen sedan man uppnådde krogåldern, denna kväll står vi på takterassen och inväntar Troubled Horse. Dessa örebroare har gått från klarhet till klarhet och efter släppet av Step Inside har man haft ett hektiskt turnéschema.

Först ut är dock Lokvargen och Hypnos. Hypnos var för mig okänt och en angenäm överraskning. Jag har varken stött på eller hört talas om dessa göteborgare tidigare, vilket förbryllar mig. Bandet beskriver sin musik som ”heavy action boogie rock”. De två gitarristerna blandar riffande och harmonier medan det svängs på ganska bra. Jag är helt klart positivt inställd till denna drivande old school-kraft  som bjuds, det enda som hamnar på minuskontot är att sångaren Philip får jobba lite mer på sin röst. Än så länge håller den inte samma klass som bandets idé, en idé som dock är sällsynt god.

När Troubled Horse går på märker jag, som tidigare bara sett dem som förband, att de minsann har ett bra gäng egna fans i rikets näst största stad. De har ett väldigt starkt material i bagaget och trumfkorten avlöser varandra.
Den lilla scenen och den intima atmosfären som skapas inne på Henriksberg är en skön kontrast mot hur det var att se dem på Pustervik, där det blir så mycket större och där den där extra intensiteten ofta inte får samma möjlighet att explodera.
Någon som verkligen ser ut att trivas är sångaren Martin Heppich, som inte frågar om lov utan bara greppar hela publiken i sin näve utan en tanke på att släppa. Han står på staketet och håller sig i taket medan han sjunger ut sitt hjärta på ett våldsamt MC5-manér.

Vad som får mitt intresse att sjunka något är att det blir lite väl skränigt och skrikigt, även med garagemått mätt. Finessen i deras material förlorar lite av sin udd och mot slutet känns det även som att frontmannens röst börjar skrovla lite väl mycket.
Den största behållningen av konserten finner jag i basisten Ola Henrikssons utsökta spel. Den mannen vet hur en slipsten ska dras.
Något man kan säga om konserten är att jag förmodligen är en av få i publiken som är benägen att klaga, de har ett massivt stöd hos folket.
Troubled Horse är en sann arbetshäst som inte lär försvinna ur blickfånget på länge.

Bäst: Ola Henriksson på bas, vilken toppenmusiker.
Sämst: Det blir ett väldans skrän i den lilla lokalen och trots charmen och intimiteten blir det lite mycket för mig personligen.
Betyg: 6,5/10

Skribent: Viktor Skatt

Lämna ett svar

Din e-post kommer inte att synas