5/7 – 2013
Det danska fenomenet Volbeat växer sig större för varje album de släpper, senaste albumet Outlaw Gentlemen & Shady Ladies sålde mer än 50.000 exemplar under sin första vecka enbart i USA, vilket bör ses som en stor bedrift. Själv har jag aldrig riktigt varit så förtjust i Volbeat då de för mig har varit väldigt enformiga, har du hört en låt har du hört alla. Det är lite skandal att ha två gitarrister, men inte ett enda solo. Dock har de åtgärdat det ”problemet” nu när före detta Anthrax-gitarristen Rob Caggiano hoppat in i bandet.
Bara att de startar hela spelningen med ett gitarrsolo får ses som en utveckling mot rätt väg.
Caggiano har inte bara hjälpt bandet med att införa solon i de nya låtarna, även de äldre har berikats med mer gitarr, han har även strukturerat om sina egna partier och lagt in nya element. Michael Poulsen och bandets förra gitarrist Thomas Bredahl hade mer snarlika ackord. Det är som att Caggiano har satt sig ner med bandet och krävt att få göra vissa ändringar i låtarna, de känns nya och mer fräscha.
Nu är det ju inte bara Caggiano som ska ta åt sig äran, även Poulsen har utvecklats. Först vill jag ge honom en eloge för att han lyckats träna bort 18kg och besitter nu en rockstjärnekropp, sedan vill jag även poängtera att hans röst har aldrig låtit bättre. Förut lät han som en nasal säl med endast ett tonläge utan något vidare imponerande register. Han har fortfarande sin nasala röst kvar, men tonarterna är annorlunda med en helt annan känsla.
Han skämtar även med publiken som skrattar vilt och delar ut ett leende eller två så ofta han hinner. De ungefär 40.000 som orkat ta sig hit halv två på natten går senare ifrån scenen med ett leende på läpparna.
Volbeat är en halvtimme sena, vilket är tack vare att Rihanna eller som en dansk kritiker kallar henne ”Pop-Bitchen” var en halvtimme försenad. Poulsen skämtar till det och säger att de var tvungna att ta bort alla autotune-mickar från scenen, till publikens stora jubel, det här är rock n’ roll. Rihanna må ha haft en publik som var dubbelt så stor, men Volbeat’s låter mer.
Vi får en fin överraskning i form av att Mille Petrozza (Kreator) kommer ut på scen och sjunger med i 7 Shots, han lyfter låten med sin thrash-röst. Annars var det Sad Man’s Tongue, The Garden’s Tale och Still Counting som utmärkte sig och fick publiken att öppna struparna till max. Även de nya låtarna Cape of Our Hero och Dead But Rising passar bra med det äldre materialet. Dock förstår jag inte varför spelningen avslutas den mediokra låten Pool of Booze, Booze, Booza.
Allt som allt har jag blivit omvänd och kan nu kalla mig en Volbeat-ist, de var helt klart bäst under fredagen och kan ses som en bra uppvärmning inför Metallica som spelade dagen efter.
Bäst: Rob Caggiano som har hjälpt Volbeat att utvecklas abnormt mycket.
Sämst: Inget nämnvärt.
Betyg: 8/10
Bilden är från Bråvallaspelningen och är tagen av Tottie, du kan se hennes bilder HÄR.
Setlist:
Hallelujah Goat
A New Day
Guitar Gangsters & Cadillac Blood
Pearl Heart
Heaven nor Hell
Sad Man’s Tongue
Lola Montez
Fallen
16 Dollars
7 Shots
Maybellene I Hofteholder
Mary Ann’s Place
Dead But Rising
The Garden’s Tale
The Hangman’s Body Count
Still Counting
Doc Holliday
Cape of Our Hero
A Warrior’s Call
The Mirror and the Ripper
Pool of Booze, Booze, Booza
Skribent: Jonas ”Madman” Persson
Foto: Fredrik Olofsson, se fler HÄR.
