10/11 – 2013
Att Wednesday 13 har ett imponerande CV är ingen hemlighet. Han har spelat dumcharmig skräckrock i transvestitmundering i Frankenstein Drag Queens From Planet 13. Tillsammans med Slipknot’s Joey Jordison har han charmat en hel skräckrockvärld med Murderdolls. Han har gjort countrymusik under pseudonymen Bourbon Crow. Men framförallt så har hans namn alltid förknippats med kvalité.
Denna kväll är absolut inget undantag. De inledande skriken i öppningslåten I Want You… Dead skvallrar om att kvällens huvudperson är i toppform. Hur Wednesday 13 klarar av att prestera på toppen av sin förmåga kväll efter kväll förblir ett mysterium för mig. Det enda jag kan göra är att njuta av den form hans röst är i, samt bli imponerad av hur väl samspelta bandet är. För det finns få artister som har en så gedigen låtskatt att välja från, där i stort sett varje låt går hem hos fansen. Allra bästa tycks Rambo och I Love To Say Fuck fungera denna kväll. I båda låtarna verkar publiken helt glömma att det är söndag, och att de flesta ska upp till skola eller jobb dagen efter, utan lyssnar istället på sina begär och hoppar och skriker med till musiken.
Det är också här som Wednesday 13’s styrka ligger. Att han lyckas få med sig publiken från start till mål. Att hålla publiken i sin hand på det sätt som frontmannen lyckas göra är något som alla frontmän drömmer om. Men för Wednesday 13 är det vardagsmat. Det sitter i hans ryggmärg. Att dessutom kunna blanda årsfärskt material med låtar som skrevs för 15 år sedan (exempelvis briljanta 197666) ger en fingervisning av vilken kvalitet som finns hos denna artist och hans låtar.
Det tycks inte spelar någon roll att det musikaliska inte sitter helt hundraprocentigt, båda gitarristerna Roman Surman och Jack Tankersley tabbar sig under spelningen men bemöts bara med skratt från Wednesday 13. Det är ändå omöjligt att inte imponeras av showen som bandet bjuder på. Oavsett om det är den magnifika publikkontakten, som märks speciellt i Rambo och Bad Things eller bara den imponerande tyngden som framförallt det nyare materialet, och då speciellt The Dixie Dead och Get Your Grave On, bjuder på så är det omöjligt att inte lockas rakt in i denna värld. Bandet har dessutom haft den goda smaken att gräva fram min egen favoritlåt The Ghost Of Vincent Price, som dessutom levereras oklanderligt. Även Hail Ming, Put Your Death Mask On och We all Die tillhör kvällens höjdpunkter. Faktum är att samtliga låtar som framförs känns som självklara och då har Wednesday 13 bara visat upp en bråkdel av det fantastiska material han sitter på.
Bäst: Publikkontakten är något som andra band borde vara avundsjuka på.
Sämst: Nej.
Betyg 10 / 10
Skribent: Jimmy ”JimJim” Rimsby
Fotograf: Tottie
Bilderna från spelningen hittar ni HÄR.
