Release: 4/6 – 2021
Bolag: The Sign Records
Det självbetitlade albumet är Nephilas fullängdardebut. Denna septett står med det ena (spindel-?) benet i de djupa Värmländska skogarna och det andra i yttre rymdens sfär. Det är psykadelisk spacerock med tydliga 60-/70-talsinfluenser vi får lyssna till.
Stina Olsson och Josephine Asker är de som frontar bandet och kombinerar kvinnlig urkraft med mogen sång som faktiskt får ta den plats den förtjänar. Deras röster spänner över ett stort register och de växlar ledigt mellan souliga/bluesiga, suggestiva och mer finstämda partier. Skön stämsång med kaxig och cool attityd. Stina och Josephine kompletterar varandra väl och är tillsammans en match made in…space!
Det här är en stark, självsäker och välproddad debut på det hela taget. Det märks inte minst på det gedigna låtmaterialet som är välskrivet och dynamiskt. Tydliga hookar, snygga gitarrmelodier och grooviga inslag av orgel. Till större del är det gitarristen Jacob Hellenrud (även Children of the Sun) som står bakom musiken. Vi får bland annat höra låtar som Guidance to Agony och Belladonna. Den berättelse som växer fram är en musikalisk rocksaga med överjordiska rymdtoner där bandet sträcker ut en säker hand till mig som lyssnare.
Musiken för tankarna till nutida band som Lykantropi, Graveyard, Maidavale, Jess and the Ancient Ones eller tidigare band som Led Zeppelin och The Doors. Jag kan heller inte låta bli att nämna det svenska bandet Doris med kände Janne “Loffe” Karlsson på trummor. De är möjligtvis inte det mest välkända bandet i hårdrockskretsar, men är kanske något av det svängigaste jag vet. Min favorit landar nog till slut i Alla galaxers centrum vilket är det enda svenskspråkiga spåret på denna starka debutplatta. Maxad stämsång och svängigt som satan. Nämnas bör också den fina artwork:en för skivan skapad av Revolver Design, och för tankarna till John Dyer Baizleys arbeten.
Finns det då något negativt att säga om plattan? Nej, inte direkt. En låt som Mushroom Creatures är nog lite väl utspejsad för min smak. Men det kanske har mer att göra med mina egna traumatiska läsupplevelser av Alice i underlandet i unga år.
Nephila är ett band som inte låter sig begränsas och deras musik genomsyras av nyfikenhet, glädje och kärlek till musiken. Så jag säger: The Madhatter:s hatt av för Nephila! Detta är ett band att hålla koll på i framtiden.
8/10
Skribent: Sara Sundström