28/11-2012
Rambo Music/Gain Music Entertainment
Fördelen med att bo i Stockholm är att man kan gå på grymma gig i princip alla dagar i veckan. Nackdelen är att gig krockar med varandra rätt ofta. Igår tvingades till exempel Stockholms hårdrockare att välja mellan Club Asylum på Pub Anchor, Stockholm Lights Out med Metal Allstars på Sturecompagniet och STHLM Collision Night på Kolingsborg med man.machine.industry, Mass Murder Agenda, The Pain Machinery och Guilt Trip. Antagligen var det för att vissa valde att hänga på Stureplan (ja, det var hårdrock som gällde där igår) eller på Södermalm som Pub Anchor denna kväll inte var lika smockfullt som det brukar vara när Club Asylum styr spakarna.
Access: Rock var i alla fall på plats för att spana in The Last Band som just har gått vidare till finalen i tävlingen Released Live & Unsigned och bandet Dust Bowl Jokies från Sölvesborg. Jag måste erkänna att jag blev lättad över att det faktiskt gick att röra sig ganska fritt inne i lokalen denna gång (till skillnad från när jag recenserade Vietcong Pornsürfers när de spelade där i somras och man knappt fick plats…) och att kön till baren var ganska överkomlig. Jag menar, en eller två öl kan man väl unna sig trots att det är onsdag.
Merparten av folket som var på plats under kvällen befann sig på Pub Anchor redan vid nio-snåret för att njuta av öl och musiken som grabbarna Fizzy, Muts, Danne Hell, Harcore Linus och Dave Messiah levererade från dj-båset innan (och efter) banden körde igång.
Runt elva ställer The Last Band upp sig på scenen. Sångaren Chris Blood är iförd en stor päls som ser olidligt varm ut. Mycket riktigt åker den av ganska snabbt och kvällens första (och egentligen enda) topless-karl skådas. Jag har lite svårt att bestämma mig för vilken genre det är de spelar. Enligt de själva är det ”High Class, White Trash Steamroller Rock n Roll”, vilket kanske sammanfattar den blandning av rock n’ roll, hardcore och till och med lite av något som påminner om rap (?!) som jag tycker mig uppfatta under spelningens gång. De har lite problem med ljudet ikväll, vilket är synd. Jag saknar det där ”lilla extra” men publiken verkar gilla bandet och de ser ut att trivas på scenen. Det ska bli intressant att höra hur de låter i annan lokal i finalen av Released Live & Unsigned som hålls den 21 december här i Stockholm.
Dust Bowl Jokies släpper sin första fullängdare Cockaigne Vaudeville den 20 februari och tar ikväll sin Stockholms-gig-oskuld. Ljudet är tyvärr inte optimalt här heller och jag skulle gärna ha haft lite högre sång. De är dock tighta och spelar skön rock n’ roll. Jag ser fram emot att höra hur skivan låter.
Något jag lägger märke till under kvällen är att besökarna verkar vara mer fokuserade på varandra och själva festandet istället för på musiken som levereras från scenen. Tyvärr har det hunnit bli lite sent också och den där ökända sista tunnelbanan som man absolut inte får missa närmar sig sin avgång med stormsteg. Tänk vad smidigt det hade varit om tunnelbanetrafiken hade tagit hänsyn till alla spelningar och evenemang som händer på vardagar så att folk lyckas ta sig hem när det är färdigt och inte tvingas lämna stället under pågående spelning eller ta de oändligt långtråkiga nattbussarna hem.
Bäst: Club Asylum är alltid bäst.
Sämst: Den otrevliga stormen man plågades med när man åkte hem.
//Tottie
Foto: Dave