Klicka på rubrikerna för att komma till recensionerna av albumet eller konserten.
Lyssna på Viktor Skatts Spotify-lista med de bästa låtarna från 2013 här!
Bästa skivor 2013
1. Enforcer – Death By Fire
Efter bandets två första plattor, som båda är galet bra, var Death By Fire ett verkligt eldprov. Ljudbilden är exakt som den ska vara, produktionen är explosiv som satan och materialet är bättre än någonsin. Inte lika hit-betonat som föregående plattor, vad som gör Death By Fire så starkt är att det är skrivet som just ett album. Ifall det fanns några tvivlare kvar så är de borta nu, Enforcer visar att de är isbrytaren som banar nya vägar för klassisk heavy metal.
2. Airbourne – Black Dog Barking
En ”bära eller brista”-platta som lyckligtvis blev en total fullträff. Bara att tänka på plattan får blodet att pumpa, när australiensarna väl får rullning på maskineriet visar de att de är så mycket mer än klungan med AC/DC-kopior som de av många anses tillhöra.
3. Imperial State Electric – Reptile Brain Music
Vad ska man säga? Nicke Andersson skriver musik på en annan nivå än övriga musiker. Han har gjort rocken till sin och bara pumpar ut det mest högklassiga material man kan önska till synes utan ansträngning. Bandet är så slipat att det är löjligt och denna rock’n’roll-cirkus finns det inget som kan stoppa.
4. The Gloria Story – Born To Lose
Ibland finns guldet i det simpla, något The Gloria Story har fattat. Genom stor fokus på melodi, hooks och låtsnickeri blandat med punkens simplistiska attityd lyckas man skapa en helgjuten platta med väldigt få dalar.
5. Bonafide – Bombo
Hur många idéer kan man ha utan att upprepa sig? Uppenbarligen många, Pontus Snibb och hans gäng spelar en typ av rock som är som upplagd för upprepningar men de lyckas undvika detta på Bombo. Istället för att lägga fokus på riff lägger man fokus på rytm, genialiskt. En oerhört behaglig och dynamisk platta som är framställd för att lyssnas på om och om igen.
Bästa låtar 2013
1. Airbourne – Ready To Rock
Låten släpptes som demo för snart tio år sedan, dock är denna versionen kraftigt omarbetad till en rock’n’roll-ångvält som krossar både kropp och själ gång på gång. Sällan har jag hört en låt med ett sådant tryck, Joel O’Keefe pressar sig själv på ett helt omänskligt sätt genom hela låten. Att man på den tredje identiska plattan lyckas hitta ännu en nivå av adrenalin gör mig mållös. Jag är redo att rocka.
2. Enforcer – Mesmerized By Fire
När aggressiviteten, kreativiteten, explosiviteten och den extrema talangen backas upp av en mästerlig produktion faller allt på plats för Enforcer. Bandet har mognat och befinner sig nu i en ledande position världsligt inom sin genre när det kommer till ren kvalitet.
3. Casablanca – Hail The Liberation
Efter första skivan var jag inte helt övertygad om Casablancas storhet. Efter släppet av andra skivan stod det dock klart att vi har med en sann urkraft att göra. Ryan Roxie lyckades helt plötsligt skriva det bästa materialet han någonsin skrivit och Hail The Liberation är den stora hiten från Riding A Black Swan. Det melodiösa gifter sig perfekt med det hårda och refrängens klimax är himmelskt.
4. Johnossi – Gone Forever
Det är något speciellt med Johnossi, de toppar skyhögt men släpper plattor som får kämpa för att nå upp till ett ljummet helhetsbutik. Likt de tidigare plattorna så innehåller även Transitions en superhit, Gone Forever. Roky Erickson-feeling i det ödesmättade riffet blandat med grymt effektivt trumspel skapar en perfekt dynamik för John Engelberts kraftfulla röst att gå lös över.
5. Black Star Riders – Kingdom Of The Lost
Thin Lizzy-själen och det nordirländska blodet lever kvar även i Black Star Riders. Låtens tema får mig utsökt att tänka på Ricky Warwicks landsman Gary Moore och dennes solomaterial. Utsökta melodier och folkinspirerat arrangemang, man visar att trots att man lämnat Thin Lizzy-bannern hemma står man otroligt stadigt på egna ben.
Bästa konserter 2013
1. Roger Waters på Ullevi, Göteborg (2013-08-17)
Att få se den legendariska The Wall-konserten framföras på ett helt fläckfritt sätt av musiker i absolut världsklass var inget annat än magiskt. Enormt starkt budskap, otroligt påkostad scenshow och musikalisk perfektion.
2. Fleetwood Mac i Ericsson Globe, Stockholm (2013-10-23)
Äntligen fick man se ett av världens största popband live. Fokus på Rumours-plattan och ett band i högform gjorde kvällen till något extra. Mick Fleetwood’s dundrande energiska trumspel, John McVie’s rytmiska bas, Stevie Nicks stämningsfulla poesi och Lindsey Buckingham’s omöjliga gitarrspel är något som tillsammans är helt makalöst.
3. H.E.A.T. på Skogsröjet, Rejmyre (2013-07-27)
Helt plötsligt var det en medlem mindre. Helt plötsligt var de också bättre än jag sett dem någon gång tidigare. Erik Grönvall sjunger skjortan av i stort sett vem som helst och övriga bandmedlemmars energi och tyngd ger liveshowen en udd som de tidigare inte haft på samma sätt.
4. Rush på Sweden Rock Festival, Norje (2013-06-08)
Ibland vill man bara röja loss i publikhavet, sedan finns det tillfällen då man bara vill stå som en passiv betraktare och försöka ta in alla intryck som bjuds. När Rush går på scen på Sweden Rock Festival är det en sådan kväll då man bara vill lägga instrumenten på hyllan och sluta spela musik. Allt är så perfekt framfört och samtliga i bandet är virtuoser på sina respektive instrument. Geddy Lee shreddar på basen med fingrarna medan han sjunger en vers i en helt annan takt. Neil Peart leker runt på ytterligare takter och visar varför han blivit vald till världens främsta trummis så många gånger att han inte längre får vara med i omröstningen. Alex Lifeson toppar verket med sina utsökta slingor och landskapsbyggande effekter. Rent beundransvärt och oefterhärmligt.
5. Def Leppard på Sofiero Slott, Helsingborg (2013-07-02)
Egentligen inget gig som borde platsa på denna lista, då man inte spelade Hysteria-plattan rakt av som annonserat och dessutom blev försenade. Däremot är det speciellt att få se ett band man lyssnat på i flera år live för första gången. Med Def Leppard blir det som väntat en oerhörd hit-kavalkad och allt levereras på ett så proffsigt sätt som bara de kan.
Årets besvikelse 2013
Boston – Life, Love & Hope
Boston utan den bortgångne Brad Delp hade kunnat funka. Tom Scholz är trots allt geniet bakom ett av den melodiösa rockens största fenomen. Därför är det som att en kniv sätts i hjärtat på en när det är just Tom som låter allt förfalla. Usla digitaltrummor och en produktion som låter som ett fruktansvärt Cubase-skämt. Vad hände? Boston revolutionerade ju inspelningstekniken när de kom för snart 40 år sedan, hur kan man släppa en så värdelös produkt när man har haft så lång tid på sig att förfina det som redan höll mästarklass? Inte ens materialet i sig håller måttet och det är dessvärre en skymf mot namnet Boston att denna platta ser dagens ljus.
Årets genombrott 2013
Bombus
Över en sommar har Bombus gått från att vara ett band som spelade på de lokala spelställena till ett fullfjädrat festivalband. Tidigare har jag sett dem lite i förbifarten men när jag satt inne på öl-området på Metaltown så var det något som greppade tag i mig omedelbart. Jag reste mig upp och drogs mot scenen där två män avgrundsvrålade i fantastisk samstämmighet. Det punkiga öset, Venom-drivet och den totala attacken går inte att värja sig mot, när Bombus kör på alla cylindrar kör de över allt som en ångvält. Frågan är hur de ska utvecklas utan att varken förändras eller fastna i inkörda mönster, det hoppas och tror jag dock att de löser.
Förhoppningar inför 2014
1. Van Halen med David Lee Roth till Sverige.
2. Att inget händer så att jag inte får uppleva Black Sabbath live.
3. Ny skiva från Danger Avenue.
4. Att fler ”dinosaurier” kommer till Sverige så att man kan kryssa av de sista banden man inte sett live.
5. Att Helloween inser att Andi Deris är slut och tar in Michael Kiske. För att citera en känd textrad: “You may say I’m a dreamer, but I’m not the only one”.