Release: 13/6 – 2014
Bolag: Nuclear Blast
Att vara musikrecensent innebär ofta att man får röra sig mellan starka kontraster. Tidigare under veckan skrev jag några väl valda ord om Arch Enemy’s virtuosa och nästintill tekniskt fulländade nysläpp. Nu handlar det istället om Deathstars nya album, där musiken är mycket enklare, rakare och mer monoton.
Jag fastnade aldrig för Night Electric Night, åtminstone inte på samma sätt som jag gjorde för fantastiska Termination Bliss. Därför har förväntningarna skjutit i höjden under dessa fem albumlösa år som gruppen tvingat oss att vänta. Den första fråga jag ställer mig kring The Perfect Cult är därför om gruppen ska klara av att återuppliva sig själva?
Svaret på frågan blir, tyvärr, ett tydligt nej. Visst går det att känna igen soundet från bandets tidigare album. Det är mörkt och dystert. Dock saknar jag tyngd och det känns aldrig som att skivan tar riktigt fart ordentligt. Dessutom känns det ibland som om gruppen har lagt för stor fokus på just det mörka och dystra och glömt bort att skapa intressanta melodier och refränger. Särskilt det sistnämnda är ju något som gruppen skämt bort oss med genom åren. Det anonyma singelsläppet All The Devil’s Toys är ett tydligt exempel på vad jag menar.
Det finns bra stunder också, som exempelvis Fire Galore. Men detta är egentligen den enda låt som påminner om det Deathstars vi har lärt känna genom åren. Titelspåret har en medryckande refräng även om resten av låten är rätt trist.
I Temple of the Insects finns det sköna flirtar med 80-talets gothscen, men som ni märker är de bra stunderna lätträknade. Istället präglas albumet av anonyma låtar där ingen riktigt sätter sig. Det är långsamt och fokus tycks ha lagts på fel saker. Istället för det dödsglam-disco som gruppen tidigare bjudit på återstår nu bara ett kvasimörkt dödsdisco.
Bäst: Fire Galore är ju faktiskt rätt catchy.
Sämst: Att det känns som att det inte händer något.
Betyg: 4 / 10
Skribent: Jimmy ”JimJim” Rimsby