For the English version, scroll further down.
Access: Rocks egna Madman skrev ihop några frågor till Amaranthe – nu inför deras kommande turné med Stratovarius och nya albumsläpp. Frågorna tar även er läsare tillbaka till bandets begynnelse.
Jake E. står för svaren.
Hur bildades Amaranthe? Vad jag har förstått var det från början ett hobbyprojekt med ett annat namn?
Ja du, Amaranthe startade från början som en kul grej mellan två bästa vänner (mig och gitarristen Olof Mörck).
Vi umgicks jämt och våra två band (Dreamland och Dragonland) delade även replokal, men vi hade egentligen aldrig gjort musik ihop, mer än att hjälpa varandra.
En dag satte vi oss ner och började skriva musik ihop. Vi kallade projektet Avalanche, vilket vi senare fick reda på var upptaget och vi blev stämda av någon idiot i Dalarna som aldrig fick mer än en massa räkningar från en advokat firma.
Hela idéen blev tillslut att göra ett album och använda oss av gästartister från diverse Göteborgs-band, detta resulterade i att vi pratade med en hel del band, allt från In Flames till Evergrey och alla var med på projektet.
Dem första två som vi bjöd in och som vi faktiskt spelade in något med var Andy (growl) och Elize (sång)
Resultatet blev så bra att vi beslöt oss för att strunta i projektet och bilda ett band istället.
Morten (Trummor) fanns med i tankarna redan från början.
Johan (Bas) blev den sista pusselbiten precis innan vi gjorde vårt första liveframträdande för tre år sedan.
Den 13 april 2012 släppte ni ert självbetitlade debutalbum och har sedan dess röjt stora framgångar. Har det blivit som ni förväntat eller så mycket större?
Jasså, det gjorde vi? (skratt) Jag har noll koll på datum, månader och år just nu. De senaste två åren bara flyter ihop, men det du säger är antagligen helt korrekt!
Ingen av oss är ju duv-ungar i branschen utan vi har ju alla varit med i ca tio år med andra band. Jag har utöver mitt eget band turnerat runt med andra stora band som pyrotekniker i en massa år och lärt mig hur saker fungerar på en högre nivå. Men att allt skulle gå så fort och att vi inom loppet av två år skulle gå från Sticky Fingers nedervåning med endast 70 personer i publiken, till att spela i japan inför 15-20,000 är helt obegripligt.
Ni är lite unika med att ha tre sångare med tre olika sound, hur påverkar detta ert sätt att skriva musik?
Det är nog bara till det positiva tror jag. Det blir ju väldigt intressant eftersom man kan ta ut svängarna nått helt enormt.
Jag menar, där min högsta ton slutar finns det en och en halv oktav till i Elises röst, vilket gör att vi kan göra arrangemang som skulle vara helt omöjliga om vi bara hade en manlig eller en kvinnlig sångerska. Andy tillför ju sen ytterligare en dimension med sin arga elaka röst (skratt).
Vilka band har influerat er för att ni ska få fram just Amaranthe-soundet?
Vi brukar säga att man kan hitta allt från ABBA till Soilwork i vår musik. Vi blandar ju hej vilt och på nya albumet så har vi tagit det till ytterligare en nivå…
Inför det kommande albumet har ni släppt ett antal humoristiska webbepisoder under inspelningen. Hur kommer det sig att ni valde humorvägen istället för en mer fakta-orienterad riktning? (se alla här: youtube.com/AmarantheTV)
(Skratt) Det var en lätt fråga. Jag har stirrat ihjäl mig på VHS-kassetter sen jag var 13 år gammal med allt från KISS till Hammerfall och det jag kommer ihåg av behind the scenes materialet är den humoristiska tonen.
Sen måste vi ju naturligtvis slänga in lite fakta också, annars blir det bara ett ”Vilse i pannkakan”-program som tillslut inte handlar om någonting.
Berätta lite om Amaranthes framtid, kan du säga något om det nya albumet som släpps i år? Vad kan vi förvänta oss av det?
Just nu laddar vi upp inför vad som komma skall. Snart börjar alla intervjuer och promotion. Vi har redan spelat in första videon och den första singeln kommer i slutet av Januari.
Sen kommer plattan ut under mars månad och vi åker ut på en Europaturné som sträcker sig ett år fram i tiden, starten äger rum den 8 mars i Helsingfors. En del av turnén är tillsammans med Stratovarius vilket är grymt kul. Att göra en co-headline med ett band som jag har växt upp med under tiden jag lärde mig spela gitarr i pojkrummet är en sjuk känsla.
Det nya albumet är lite mer av allt. Det följer samma stil som första albumet men vi har tänjt lite till på gränserna. Jag väntar med spänning på de första recensionerna.
Vad är ditt bästa samt sämsta minne med Amaranthe?
Mitt bästa minne är när jag gick av scenen i Tokyos största inomhus arena som tar 38.000 personer och publiken skriker ”ONE MORE TIME!”. Då var jag tvungen att nypa mig själv i armen (klipp kan du se längre ner på sidan reds. anm.).
Sämsta minnet är lyx-problemet med alla timmar som kastas bort på flygplatser och vänthallar runt hela världen, men nu i efterhand så är det lite som att ha gjort lumpen. Man minns bara det som var roligt.
Finns det några sista visdomsord som du vill dela med dig av till Access: Rocks läsare, som kommer förevigas på Internet?
Till er som har en dröm, ge aldrig upp, kämpar man tillräckligt så gör bara dina motgångar dig starkare och tillslut går din dröm i uppfyllelse. Tvivla aldrig på din egen kapacitet!
Over and out Jake E. / Amaranthe
Missa inte Amaranthe när de spelar i Malmö den 17 april och Stockholm den 18 april.
De spelar även på Sweden Rock Festival den 7 juni, Metaltown den 6 juli och Getaway Rock Festival den 10 augusti
Dessutom är Amaranthe nominerade i Bandit Rock Awards, in och lägg din röst: rockawards.bandit.se/rösta-i-bandit-rock-awards
www.amaranthe.se
Facebook/Amaranthe
Twitter/Amaranthe
Youtube/Amaranthe
Myspace/Amaranthe
Skribent: Jonas ”Madman” Persson
____________________________________________________________
Access: Rock’s Madman wrote down some questions to Jake E of Amaranthe – checking the pulse before their upcoming tour with Stratovarius and new album release.
How did Amaranthe start? I understand it was originally a hobby project with a different name?
Well, Amaranthe started originally as just some fun between best friends (me and guitarist Olof Mörck).
We hung out everyday and our two bands (Dreamland and Dragonland) shared rehearsal space but we never really made music together, more than help each other out.
One day we sat down and started writing together. We called the project Avalanche, which we later found out was unavailable and we were sued by some idiot in Dalarna (Swedish landscape) that never got more than a bunch of bills from his law firm.
The whole idea was eventually to make an album and use guest artists from various Gothenburg bands, we talked with a lot of bands, from In Flames to Evergrey and everyone was in on the project.
The first two we invited and actually recorded something with was Andy (growl) and Elize (vocals), now in Amaranthe.
The results was so good that we decided to ignore the project and form a band instead.
Morten (drums) were included from the start of this in our heads.
Johan (Bass) was the final piece fitted just before we did our first live performance three years ago.
You released your self-titled debut album on April 13 2012, and has since then been very successful. Has everything gone as you expected or is it so much bigger?
Oh we did? (laughter) I have zero track of date, month and year right now. These last two years just flow together, but what you say is probably quite correct!
None of us is amateurs in this industry, we’ve all been in other bands for like 10 years or so. I have in addition to my own band toured with other great bands as a pyro technician and learned how things work at a higher level before this. But everything has gone so fast, and the thought of us within the space of two years we would go from Sticky Fingers (a club in Gothenburg) ground floor with only 70 people in the audience, to play in Japan for 15-20.000, its completely incomprehensible.
You guys are a bit unique in having three singers with three different voices, how does this affect the way you write music?
It’s probably just for the positive, I think. It becomes very interesting because you can go so very much wider. I mean, where my highest tone stops, there are one and a half octaves more to Elise’s voice, which means that we can make arrangements that would be impossible if we only had a male or a female singer. Andy brings in another dimension in the sound with his angry evil voice (laughter).
Who are your influences?
We usually say that you can find everything from ABBA to Soilwork in our music. We mix everything on our new album, so we have taken it to another level.
Ahead of the upcoming album Amaranthe has released a number of humorous web episodes during recording. How is it that you chose the way of humor instead of a more fact-oriented direction?
(Laughter) That is an easy question. Ever since I was 13-years old I have been staring myself to death at old VHS-tapes of everything from KISS to Hammerfall and what I remember from thee ”behind the scenes” material is the humorous tone.
Of course, then we have to throw in some facts as well, otherwise it will be just a ”Teletubbies”-program that ultimately is not about anything.
Tell us about Amaranthe’s future, can you say anything about your new album? What can we expect from it?
Right now we are building up for what is to come, all the interviews and promotion. We have already recorded the first video and the first single will be out in the end of January.
the album will be released during March and we go out on a one-year long European tour, which starts 8 March in Helsinki. Part of the tour is together with Stratovarius which is really fun. Making a co-headline with a band that I grew up with during the time I learned to play guitar in the boys room is a sick feeling.
The new album is a bit more of everything. It follows the same style as the first album but we have pushed the boundaries a bit. I eagerly await the first reviews.
What is your best and worst memory with Amaranthe?
My best memory is when I went off the stage in Tokyo’s largest indoor arena that will take 38,000 people and the crowd were yelling ”ONE MORE TIME!”. Then I had to pinch myself in the arm.
(you can see a clip from the show further down the page).
Worst memory is a bittersweet problem with all the hours that are thrown away in airports and waiting rooms around the world, but afterwards, it is a bit like having done Swedish military service. You just remember what was funny.
Are there any last words of wisdom you want to share with Access: Rock’s readers?
To those who have a dream, never give up and eventually your dream will come true. Never doubt your own capacity!
Over and out Jake E. / Amaranthe
www.amaranthe.se
Facebook/Amaranthe
Twitter/Amaranthe
Youtube/Amaranthe
Myspace/Amaranthe
Writer: Jonas ”Madman” Persson