Solstafir_Hannola_GetawayRockFestival_AccessRock_2E2A7265

8/8 – 2014

Det är mycket folk som lockas in i gasklockan av de långsamma, suggestivt mörka ackord som strömmar från scenen. När bandet väl har oss i sitt grepp i mörkret och trängseln drar de igång mullrande trummor i ett högt tempo, och de sorgsamma gitarrerna ackompanjeras av desperationskryddad sång – på isländska.

Många har problem att genredefiniera Sólstafir, och när jag ser dem förstår jag precis varför. Låtarna är sammanhållna trots att de innehåller så många olika inslag, vilket faktiskt påminner om bandets utseende på scen: alla (utom trummisen) har hatt, men av så varierande slag som cowboy- och armégeneralshatt. Någon har beskrivit bandets sound som vad som skulle hända om Nachtmystium, Alice In Chains och Neurosis blev packade tillsammans och lyssnade på Entombeds DCLXVI – To Ride, Shoot Straight, And Speak The Truth, och jag tycker att det stämmer ganska bra. Svavar Austmann svänger flätorna och basen i takt med det överraskande feta drivet och Aðalbjörn Tryggvasons ljusa röst skapar en fin kontrast till det mörka. Att bandet haft problem med förlorad utrustning innan giget är inget som överhuvudtaget märks. Jag dras in i den starka atmosfäriska stämningen och är med på varje musikalisk skiftning.

Sólstafir har funnits sedan 1995, men bara spelat i Sverige tre gånger. Trots det känns det närmast skamligt att jag aldrig ramlat över detta band tidigare. Fy, Sajko. Här krävs bakläxa, för det här var riktigt bra.

Betyg: 7/10

Skribent: Emma ”Sajko” Persson
Fotograf: Hannola

 

Foto: hannola@accessrock.se

Lämna ett svar

Din e-post kommer inte att synas