For the English review, scroll further down.
Datum: 22/2 – 2013
Bolag: Nuclear Blast Records
Free Fall är ännu ett band från Sverige som förvaltar 70-talsrocken likt Graveyard. Bandet består av både veteraner inom rock och metal-genren, de refererar sin musik till Frihets Rock influerade av band som Led Zeppelin, UFO, AC/DC och Judas Priest bara för att nämna några. Det är smutsiga riff och en kaxig attityd som tyvärr inte imponerar särskilt mycket.
Så länge The Soundtrack Of Our Lives var aktivt kunde inte Mattias Bärjed fokusera sitt gitarrspel på smutsig rock n‘ roll utan fick snällt följa sångaren Ebbots direktiv. Nu när bandet avslutat sin gedigna karriär är det fritt fram för Bärjed att gräva bland ovan nämnda låtskatter och bara ösa på för kung och fosterland.
Som trumslagare hittar vi ingen mindre än Ludwig Dahlberg som tidigare varit med i The (International) Noise Conspiracy lett av Dennis Lyxzén. Två artister från två band jag verkligen håller högt inom den svenska rockscenen.
Resterande medlemmar är Jan Martens på bas och Kim Fransson på sång, där den sistnämnda var förövrigt med i första säsongen av Made In Sweden där Laila och Anders Bagge hade planer på att göra honom till stjärna.
Tyvärr har inte låtarna på Power & Volume någon vidare Power och de glömst snabbt bort. Känslan jag får när jag lyssnar på albumet är en nostalgitripp till 70-talsrocken, vilket är positivt, men mer än så känner jag inte utan istället ser jag Free Fall’s debutalbum som ett coverband av medlemmarnas barndomsidoler, men med eget material.
På samma sätt som Steve Harris British Lion faller Free Fall pladask på sången. Fransson må ha en tydlig inlevelse när han sjunger med sin Bon Scott-liknande stämma, men problemet är att den inte är stark nog plus det låter som att han har en tupp i halsen. Han har väldiga problem med att nå de där höga tonerna som ett sådant här band behöver.
En låt jag dock kommer minnas och hoppas att de tar inspiration från till nästkommande album är Attila. Med en improviserad låg-tempo bas och dämpad gitarr visar de prov på en fin kreativitet. Sedan att det finns lite vibbar av Accept’s Princess Of The Dawn gör inte saken sämre. Bärjed imponerar på gitarr och man märker att han tar i från tårna efter alla år i The Soundtrack Of Our Lives där han fått hålla tillbaka, i synnerhet på solot. Synd jag inte kan säga detsamma om Franssons sång.
Free Fall är dock ett band som lär lär gå hem galant på intima klubbar istället för stora festivalscener. Det är halvt roande för stunden, men så fort de sista tonerna i Meat är tagna lär du inte komma ihåg så mycket av albumet, trots flertalet lyssningar. Det är väldigt synd då bandet tros ha en stor potential. Lyssna istället hellre på Graveyard’s senaste album Lights Out eller Rival Sons Head Down.
Bäst: Attila.
Sämst: Att albumets låtar saknar Power och allt är i överlag väldigt tråkigt.
Betyg: 3/10
Låtlista:
1. Power & Volume
2. Free Fall
3. Midnight Volture
4. Top Of The World
5. Attila
6. World Domination
7. Love Bombing
8. Damnation
9. Mariola Blues
10. Meat
Skribent: Jonas ”Madman” Persson.
____________________________________
ALBUM: Free Fall – ”Power & Volume”
Released: 22/2 – 2013
Label: Nuclear Blast Records
Free Fall is yet another band from Sweden that plays 70’s rock like Graveyard. The band consists of both veterans in the rock and metal genre. They refer their music to Freedom Rock influenced by bands like Led Zeppelin, UFO, AC/DC and Judas Priest to name just a few. It’s dirty riffs and a cocky attitude that unfortunately does not impress.
As long as The Soundtrack Of Our Lives was active Mattias Bärjed could not focus his guitar playing on dirty rock n’ roll, instead he had to follow the singer Ebbot’s directive. Now that the band has finished their extensive career it’s free for Bärjed to just play his guitar like never before.
As drummer we find none other than Ludwig Dahlberg previously been featured in The (International) Noise Conspiracy led by Dennis Lyxzén. Two artists from two bands that I really hold high in the Swedish rock scene.
The remaining members are Jan Martens on bass and Kim Fransson on vocals.
Unfortunately the songs on Power & Volume somehow lacks Power and is easily forgotten. The feeling I get listening to the album is nostalgic 70’s rock, which is positive but more than that I don’t know, instead I see Free Fall’s debut album as a cover band of the members’ childhood idols but with their own material.
Just like Steve Harris British Lion, Free Fall falls flat on the song. Fransson may have a clear passion when he sings with his Bon Scott-like voice, but the problem is that it’s not strong enough, plus it sounds like he has a rooster in his throat. He has huge problems reaching those high notes that this kind of band needs.
One song, however, that I will remember and hope they take inspiration from till their next album is Attila. With an improvised low-tempo bass and muted guitar they show of a good creativity, there is little vibes of Accept’s Princess Of The Dawn which makes it even better. Bärjed impresses on the guitar and you can clearly hear that he gives it all he’ve got after all the years in The Soundtrack Of Our Lives, where he had to hold back, especially on the solo. Too bad I can not say the same about Fransson’s song.
Free Fall is a band who will go home splendidly on intimate clubs rather than large festival stages. It’s half amusing for the moment, but as soon as the last notes of Meat is done you won’t remember much of the album despite several listenings, which is a great pity when the band is believed to have great potential. Listen to Graveyard’s latest album Lights Out or Rival Sons Head Down instead.
Best: Attila.
Worst: The lack of Power and boredom is a fact.
Betyg: 3/10
Track list:
1. Power & Volume
2. Free Fall
3. Midnight Volture
4. Top Of The World
5. Attila
6. World Domination
7. Love Bombing
8. Damnation
9. Mariola Blues
10. Meat
Writer: Jonas ”Madman” Persson.