CANNIBAL CORPSE

For the English review, scroll further down.

2013-02-13

DevilDriver

Introt till obligatoriska inledaren End of the Line kickar igång och jag känner hur adrenalinet börjar rusa igenom kroppen. Det gör hundratals andra konsertbesökare också. I samma ögonblick som låten kommer igång på allvar så startas en stor moshpit på Klubbens lilla golv. In på scen flyger sångaren Dez Fafara och låter förbannad… Nej, han låter knappt alls under nämnda låt. Detta är dock inte hans fel, utan det handlar om en mikrofonsladd som inte vill samarbeta, något som Dez visar sitt missnöje över. En ovälkommen överraskning som kunde ha lagt sordin på stämningen ordentligt, men dessbättre fixas redan efter låten.

DEVILDRIVEREfter detta är det bara att hålla i sig, för sen går det undan. DevilDriver leverar, i vanlig ordning, snabb metal utan onödiga krusiduller och det är full fart eller inget alls som gäller. Att bandet är på riktigt bra spelhumör märks tidigt. Dead To Rights och These Fighting Words flyger förbi i en väldig fart, och stundtals har Dez svårt att hinna spotta fram orden i rätt tid. Det mesta imponerande denna kväll, strängintrumentalisternas flinka fingrar till trots, är skinnpiskaren John Boecklin’s trumkonster. Att han klarar av att hålla det skyhöga tempot genom hela spelningen går över mitt förstånd, särskilt då bandet knappt tar pauser mellan låtarna.

De få pauser som uppstår stör inte det höga tempot under spelningen och under dessa tar Dez stunden tillfånga att skicka en känga till de som inte är ”in the pit”. Något han knappast behöver göra, särskilt då hela lokalen stundtals förvandlas till en enda stor moshpit. Detta är extra tydligt under Clouds Over California och den ursinniga avslutningen i Meet the Wretched.

Höjdpunkterna denna afton är, som alltid när vi pratar om DevilDriver, Hold Back the Day och en oväntad pigg version av Head on to Heartache. Versionen av Pure Sincerity är också oväntad tung och har med största säkerhet gett några personer lite extra ont i nacken de kommande dagarna. I Could Care Less bjuder på kvällens högsta allsång. DevilDriver visar att de tillhör eliten ikväll.

Bäst: Head on to Heartache känns otroligt inspirerad.
Sämst: Ljudkrånglet som får början att kännas som en antiklimax.
Betyg: 8 / 10

Cannibal Corpse

Som en några timmar för tidig Alla hjärtans dag-present dyker över 20 år gamla döds-monster upp på scenen. Eller vad sägs om låttitlar som I Cum Blood, Fucked With a Knife och Stripped, Raped And Strangled? Alla dessa är givetvis klassiker i bandets egna Hall of Fame och därför obligatoriska punkter i bandets live-reportoar. Denna kväll är förstås inget undantag, då dessa tre låtar, bland många andra, spelas så oerhört tight att det nästan är skrämmande.

CANNIBAL CORPSESpeltekniskt är Cannibal Corpse ett av de bästa banden i sin genre. Speciellt imponerande är det att se hur Alex Webster hanterar sin bas, där fingrarna löper över halsen likt en jättelik fågelspindel medan den andra handens fingrar träffar strängarna med oerhörd träffsäkerhet i ett nästan frenetiskt tempo. Lika imponerande är det att se gitarristerna Patrick O’Brien och Rob Barett ta sig an dessa meckiga riff på ett nästan lekfullt sätt. Synd bara att det är så förbannat tråkigt att titta på dessa tre huvuden som studsar upp och ner som jojos. Mer imponerande är det att titta på sångaren George ”Corpsegrinder” Fisher och hans nacke av stål som åker runt så fort han får chansen. Dessutom är det en riktigt imponerande sånginsats av densamme.

Ända från inledande käftsmällen Demented Aggression så är det full fart till sista låten Stripped, Raped And Strangled. Ballader är bara att glömma. Disfigured, till exempel, är precis lika vansinnig som man vill ha den. Men trots 20 års erfarenhet i ryggen så lyckas inte Cannibal Corpse hålla det intressant hela tiden, utan showen svajar ibland. Under de mest intensiva stunderna lyckas jag tappa intresse för, exempelvis under Skull Full of Maggots som följs av Priests of Sodom för att sedan återfinna det lagom till en krossande version av Make Them Suffer.

Störst respons denna kväll får Hammer Smashed Face som är ett bra exempel på varför Cannibal Corpse har blivit så stora som de faktiskt är. Men överlag är spelningen inget utöver det vanliga. En dag på jobbet, helt enkelt.

Bäst: Hammer Smashed Face.
Sämst: När bandet snöar in sig på det ”mangliga” materialet.
Betyg: 5 / 10

Skribent: Jimmy ”JimJim” Rimsby
Fotograf: Emma Morén.
För fler bilder, klicka HÄR.

__________________________________________________________________________

2013-02-13

DevilDriver

When the intro to the standard opener End Of the Line starts adrenaline fills my whole body. I’m not the only one feeling this; at least a couple of hundred others are feeling it as well. In the very same moment the song starts for real a huge pit opens up on the floor. The singer, Dez Fafara, enters the stage and sounds angry… No, he doesn’t sound anything at all. It’s not his own fault though, there’s something wrong with the microphone. This is the kind of things that can ruin a whole show, fortunately this is not the case this time as the problem is fixed right after the first song.

DEVILDRIVERNow you just need to fasten your seat belts, because the tempo is furious. As usual DevilDriver delivers metal in high speed. It’s full speed or nothing that goes here and it’s easy to tell that the band is in the right mood. Dead To Rights and These fighting Words flies by in speed of light and sometimes Dez is having a hard time spitting out the words in the right time. But I’m more impressed by the string musician’s work this night, and even more by the drummer John Boecklin’s work. I can’t understand how he manages to keep up that pace throughout the whole show. Especially when there’s almost no breaks between the songs.

The few breaks are used wise. They do not bother the high tempo of the show, and Dez commands the audience to “get in the pit!”. Something he doesn’t need to do, because the whole arena has turned into I giant pit. This is extra clear during Clouds Over California and the frantic set ender Meet the Wretched.

The hightlights this evening are, as always when speaking of DevilDriver, Hold Back the Day and an unexptected fired up version of Head on to Heartache. The version of Pure Sincerity is unexpected heavy and has for sure given some people an extra sore neck the next few days. I Could Care Less gives us the evening’s best sing along. DevilDriver proves that they are a part of the elite.

Best: The inspired version of Head on to Heartache.
Worst: The problems with the sound during the beginning.
Rating 8 / 10

Cannibal Corpse

CANNIBAL CORPSEA couple of hours before Valentine’s Day Cannibal Corpse is giving us a lesson in romance. Or what do you say about song titles such as I Cum Blood, Fucked With a Knife and Stripped, Raped And Strangled? All of these are classic death metal tracks and a part of Cannibal Corpse’s Hall of Fame. They are also on the “must play”-repertoire. This night is no exception, as all of these three songs are played. And they sound so tight it’s almost frightening.

Cannibal Corpse is one of the best bands in their genre when it comes to the technical bit. Just watch how Alex Webster handles his bass. His fingers are running up and down that bass like a giant spider, while the other hand hits the strings with high accuracy in an almost frantic tempo. And it’s as much impressing to see the guitarists Patrick O’Brien and Rob Barett handle these hard riffs in an almost playful way. It’s just a shame that it’s so damn boring watching these three heads bouncing up and down for an hour. It’s more entertaining to watch the singer George “Corpsegrinder” Fisher bang his head as his neck muscles seems to be made out of steel. His vocals are very good this evening.

From the opening with Demented Agression all the way through to the final song, Stripped, Raped And Strangled, the band delivers metal at full speed. Forget everything you know about ballads. Disfigured, for example, is just as angry as you want it to be. But despite the 20 years of experience the band can’t make the whole show interesting. I lose my interest during the extremely intensive times, for example when Skull Full of Maggots is followed by Priests of Sodom. But I gain my focus again during a magnificent version of Make Them Suffer.

Hammer Smashed Face gets the loudest response from the audience. And it’s songs like this one that proves why Cannibal Corpse is as big as they are. But tonight’s show is nothing special. It’s simply just a day at the office.

Best: Hammer Smashed Face.
Worst: The moments when the band focuses on the really, really fast material.
Rating: 5 / 10

Writer: Jimmy ”JimJim” Rimsby
Photographer: Emma Morén.
For more photos from the concerts, click HERE.

Relaterade artiklar

Lämna ett svar

Din e-post kommer inte att synas