For the English review, scroll further down.
1/11 – 2013
Jag har något att berätta, jag har blivit förälskad, på riktigt. Å andra sidan är jag övertygad om att jag inte är den enda denna kväll, utan bara en av 800 andra. I vem, kanske du då undrar? Jo, det ska jag berätta nu. Hennes namn är Lzzy Hale och hon är frontkvinna i det fantastiska party-rockbandet Halestorm. Du får inte berätta något…
Det går knappast att klandra mig då Lzzy är en av de starkaste frontkvinnor jag skådat. Hon och The Balconies sångerska Jacquie delar förstaplats. Lzzy är inte bara oerhört vacker utan har även ett självförtroende och en energi som smittar av sig i samma stund som hon äntrar scenen. Hennes starkaste tillgång är ändå rösten, som ibland kan liknas vid Skin från Skunk Anansie. Lzzy sätter alla toner och det blir aldrig någon falsksång samt hon vet exakt hur långt avstånd hon ska ha från micken. Det är inte bara proffesionellt utan perfektion. Sa jag att hon är stencool med?
Som nämnt ovan är energin hög ikväll, vilket kan bero på ett nästintill slutsålt KB, med en publik där förvånansvärt nog hälften är i medelåldern och verkar härstamma från Danmark. Givetvis är det inte så många danskar här ikväll, men det var längesedan jag såg en Malmöpublik med en sådan intensitet där alla har djävulshornen upp mot taket, där alla sjunger med, dansar, klappar och visar upp en liten circle pit. Energin dalar dock ibland under de lite lugnare låtarna, speciellt under den vackra Break In där Lzzy står ensam på scen med en keyboard och många vänder sig om och pratar med varandra istället. Så fort Lzzy inte har en gitarr i sin famn så känns det som att hennes energi sjunker. Sedan kan det väl även tyckas att 90 minuter är lite lång speltid för ett band vars låtar är så lika varandra. Jag kan även önska att de körde Get Lucky och Hell Is For Children istället för Dissident Aggressor och Gold Dust Woman från deras fantastiska coveralbum ReAniMate 2.0 The CoVeRs eP. Detta är bara några petitesser på en annars fruktansvärt bra konsert.
Det finns ingen som helst tvekan om att Lzzy är motorn i bandet, sedan kommer hennes lillebror, trummisen Arejay som låter armarna intensivt piska trumskinnet med en häftig inlevelse. Ett trumsolo vankas ungefär halvvägs in i konserten, vilket jag är allergisk mot. Dock visar han prov på en rik variaton och teknik vilket gör att det aldrig blir tråkigt. Vid ett tillfälle slänger han pinnarna och spelar med händerna istället – likt Tommy Aldridge. Han kör även en Simon Says-lek som får ett stort gensvar, speciellt när han skriker ”cut my life into pieces” och publiken svarar med ”this is my last resort.” Vi har väl alla haft en liten Papa Roach-period i livet? Resterande medlemmar gör vad de ska, varken mer eller mindre. Även fast de står längst fram med Lzzy så känns det som att de står i skymundan, lite mer energi från dem är önskvärt.
Med låtar som Freak Like Me, Love Bites (So Do I), I Miss The Misery och Here’s To Us samt en frontkvinna som säkerligen kommer bli en stor förebild för unga tjejer så står sig Halestorm högt på rockhimlen. De är dock ett band som bör upplevas live även om albumen är bra. Jag ser fram emot april när de kommer tillbaka för att rocka strumporna av oss igen. Förmodligen lär jag även då bli förälskad.
Bäst: Lzzy Hale.
Sämst: De lugna partierna där energin försvinner.
Betyg: 8/10
Bilder från spelningen ser du HÄR.
Setlist:
Love Bites (So Do I)
Mz. Hyde
You Call Me A Bitch Like It’s A Bad Thing
Freak Like Me
Don’t Know How To Stop
Innocence
Daughters Of Darkness
Rock Show
Break In
Familiar Taste Of Poision
Drum Solo
Dissident Aggression (Judas Priest cover)
It’s Not You
I Get Off
Hate It When You See Me Cry
Gold Dust Woman (Fleetwood Mac cover)
I Miss The Misery
Here’s To Us
Skribent/fotograf: Jonas ”Madman” Persson.
____________________________________
LIVE: Halestorm at KB – Malmö
I have something to tell you, I’ve fallen in love, for real. On the other hand I am pretty confident that I’m not the only one this evening, rather one of 800 others. In whom you might wonder? Well, let me tell you, her name is Lzzy Hale and she is the frontwoman of the fantastic rock band Halestorm. But schh, you can’t tell anyone.
You can hardly blame me when Lzzy is one of the most powerful frontwomen I’ve ever seen, she and The Balconies singer Jacquie shares first place. Lzzy is not only incredibly beautiful but also has a self-confidence and an energy that rubs off as soon as she enters the stage. Her strongest asset is still her voice which sometimes can be associated to Skin from Skunk Anansie. Lzzy hits all the notes and there’s never any false song, she knows exactly how far she has to be from the microphone. It’s not only professional, it’s perfection. Did I tell you she’s really cool too?
Like mentioned above the energy is high tonight which could be due to an almost sold out KB. It’s an audience where amazingly half of them are in their middle age. It was such a long time since I last saw a Malmö audience with such intensity, where all have their horns up, where everyone sings along, dancing, clapping and creating a small circle pit. The energy valleys sometimes during the quieter songs, especially during the beautiful Break In when Lzzy stands alone on stage with a keyboard. A lot of people turn around and start talking to each other instead. As soon as Lzzy doesn’t have a guitar in her arms it feels like her energy flags. It also seems that 90 minutes play time is a bit long for a band whose songs are so similar. I also wish that they would have played Get Lucky and Hell Is For Children instead of Dissident Aggressor and Gold Dust Woman from their fantastic cover album ReAniMate 2.0 The CoVeRs eP. These are just a few niceties in an otherwise good concert.
There is no doubt whatsoever that Lzzy is the engine of the band. Then comes her little brother and drummer Arejay who swings his arms intensely and whips his drumskin with a cool attitude. We get a drum solo about halfway into the concert, which I’m allergic to. However, Arejay shows proof of a rich variaton and technique so it never gets boring. At one point he throws the sticks and plays with his hands instead – like Tommy Aldridge. He also does a Simon Says-game receiving a great response from the audience, especially when he yells ” Cut my life into pieces” and the audience responds with ” this is my last resort.” Haven’t we all had a Papa Roach period in life? The remaining members are doing what they are supposed to do, no more no less. Even though they are standing in the front with Lzzy it feels like they are standing in the shadows. A little more energy from them is desirable .
With songs like Freak Like Me, Love Bites (So Do I), I Miss The Misery and Here ’s To Us, and a front woman that will certainly be a great role model for young girls Halestorm is standing tall in rock heaven. However, they are a band that should be experienced live, even if their albums are good. I look forward to April when they come back to rock our socks off once again. I’ll probably fall in love again.
Best: Izzy Hale.
Worst: The calmer songs where the energy is lost.
Rating: 8/10
Photos from the concert can be seen HERE.
Setlist:
Love Bites (So Do I)
Mz. Hyde
You Call Me A Bitch Like It’s A Bad Thing
Freak Like Me
Don’t Know How To Stop
Innocence
Daughters Of Darkness
Rock Show
Break In
Familiar Taste Of Poision
Drum Solo
Dissident Aggression (Judas Priest cover)
It’s Not You
I Get Off
Hate It When You See Me Cry
Gold Dust Woman (Fleetwood Mac cover)
I Miss The Misery
Here’s To Us
Writer/photographer: Jonas ”Madman” Persson.
