IMG_3663

For the English review, scroll further down.

13/4 – 2013

Killswitch Engage har kallats ”metalcorens skapare” och sålt miljontals album under det senaste decenniet, de är kort och gott den moderna metal-musikens stora pionjärer. Med originalsångaren Jesse Leach tillbaka i bandet är nu Killswitch Engage redo att turnéra runt med sitt sjätte album Disarm the Descent, som släpptes för ungefär två veckor sedan.

Det är med en otrolig energi som Killswitch äntrar scenen, när de kör igång den benhårda The Hell In Me (som öppnar senaste albumet Disarm The Descent) är det ett faktum att det kommer svettas rejält denna kväll.
De fortsätter starkt med A Bid Farewell och det är ofattbart hur mycket de ger ända från start. Halvvägs in i konserten kan man riktigt se hur alla på scen svettas och kippar efter andan, även en hel del i publiken gör samma sak.

IMG_3493Killswitch fokuserar främst på senaste albumet Disarm The Descent under denna turnén då de tror starkt på den, vilket märks. De har alla ett väldigt stort självförtroende, men framförallt har de kul ihop.
Jesse och Adam D. har en underbar, broderlig dynamik och avlöser varandra med en komisk timing under mellansnacket. Adam D. babblar på om något helt meningslöst, Jesse tittar på honom med en konstig blick och skriker, ”This is…” följt av en låttitel.
Hans skrik är i toppform denna kväll och den känns aldrig trött, han fortsätter att ånga på som ett lok från första till sista ton.
Det var lite svårt i början att vänja sig vid Jesse’s röst, speciellt under låtarna med förra sångaren Howard, då han hade ett lägre och mer böljande ljud i sin sång. Å andra sidan: att höra Jesse framföra sina egna låtar är oslagbart då han får fram en emotionell känsla i sin röst. Det märks att han menar vartenda ord som lämnar hans strupe.

IMG_3519Adam D. får oss att brista ut i skratt vid ett par tillfällen, när han flexar sina muskler eller gör aerobics-hopp kan man inte annat än att älska honom. Att han sedan konstant springer runt på scen i linne, shorts och joggingskor är fullkomligt ologiskt, men ack så komiskt. Hade det inte varit för Adams komiska inslag under spelningens gång hade Killswitch flödat med testosteron, ett manligare band får man leta länge efter.
Mike D’Antonio och Joel Stroetzel tar inte lika mycket plats som Jesse eller Adam D. vilket är förståeligt, det hade bara blivit rörigt om alla skulle springa runt och hoppa på scenen. De får tillräckligt med uppmärksamhet från publiken och lyckas interagera med handskakningar, ögonkontakt och sin sköna närvaro.
Trummisen Justin Foley syns knappt bakom all rök och den blåa färgen (som förvandlar bandet till Smurfarna vid ett par tillfällen), men man hör honom desto mer och speciellt under de nya låtarna glänser han lite extra med sin träffsäkra snabbhet. Tack och lov slipper vi ett trumsolo.

Trots energin från bandet, som smittar av sig till publiken, blir det aldrig någon riktigt stor circle pit. Det hindrar inte publiken från att vara närvarande från början till slut. Då menar jag inte bara de tre första raderna, utan hela publiken. Det sjungs med i varenda låt, gammal som ny, det kramas, hoppas och de flesta armar slängs upp mot taket med en kraftfull energi. Det är oslagbart att höra publiken överrösta Jesse under många av låtarna, speciellt My Last Serenade.
Det blir som störst tryck under de självklara låtarna My Curse, My Last Serenade, Numbered Days och Self Revolution, men nya låtar som In Due Time och No End In Sight lämnar ingen stillastående. Faktum är att de nya låtarna blandas in i det gamla materialet på ett sånt skickligt sätt att det inte märks att de släpptes för endast två veckor sedan.

En kille kommer spontant fram till mig och säger att detta är en av hans bästa konsertupplevelser någonsin. Jag kan inte riktigt hålla med honom, men det är utan tvekan den bästa i år.

Bäst: Energin i bandet och My Curse.
Sämst: Finns inget sämst denna kväll.
Betyg: 10/10

Låtlista:
The Hell In Me
A Bid Farewell
Fixation On The Darkness
The New Awakening
Life to Lifeless
Take This Oath
The Arms Of Sorrow
This Is Absolution
No End In Sight
Rose Of Sharyn
Numbered Days
Self Revolution
In Due Time
My Curse
The End Of Heartache
My Last Serenade

Bilder från konserten hittar du HÄR.
Intervju med Mike D’Antonio hittar du HÄR.
Skribent samt fotograf: Jonas ”Madman” Persson

____________________________________

LIVE: Killswitch Engage at KB – Malmö

IMG_3535

Killswitch Engage has been called ”the creators of metal core” and has sold millions of albums in the past decade. They’re simply the modern metal music’s great pioneers. With original vocalist Jesse Leach back in the band, Killswitch Engage are ready to go on tour for their sixth album, Disarm The Descent, which was released about two weeks ago.

It’s with an incredible energy that Killswitch enters the stage and when they kick off with the die hard song The Hell In Me (which opens up Disarm The Descent) it’s a fact: we’ll all be sweating considerably this evening.
They continue strongly with A Bid Farewell, and it’s unbelievable how much they give right from the start. Halfway through the concert you can really see how everyone on stage is sweating and gasping for air, just like a whole lot of people in the audience.

IMG_3643Killswitch focuses mainly on latest album, Disarm The Descent, during this tour, as they strongly believe in it which is evident. They all have great confidence, but above all, they’re having fun together.
Jesse and Adam D. have a wonderful, brotherly dynamic and complete each other’s sentences with great comedic timing in the speeches between the songs. Adam D. talks about something completely pointless, Jesse looks at him with a strange look and screams, ”This is …” followed by the song title.
His screams are in perfect shape this evening and he never sounds tired, he continues to steam on like a locomotive from the first to the last note.
It was a little difficult at first to get used to Jesse’s voice, especially while singing songs from the Howard era, since he had a lower and deeper baritone voice than Jesse. On the other hand, hearing Jesse singing his own songs is priceless. His melodic voice delivers great emotion and you can tell that he means every single word of his passionate lyrics.

IMG_3628Adam D. bursts out in laughter on a few occasions, as he’s flexing his muscles or doing aerobic hops it’s impossible not to love him. He’s constantly running around on stage in a tank top, shorts, and running shoes, which is totally illogical but extremely funny.
Had it not been for Adam’s comedic elements during the show, the audience would’ve been flooded with the testosterone of Killswitch, it’s hard to find a manlier band these days.
Mike D’Antonio and Joel Stroetzel don’t take as much space as Jesse and Adam D. which is understandable since it would’ve been messy if everyone ran around and jumped on stage. They get enough attention from the audience anyway. They interact successfully with the audience through handshakes and eye contact, their stage presence is just really nice.
The drummer Justin Foley is barely visible behind all the smoke and the blue color (which makes the band look like the Smurfs on a few occasions), but you can hear him all the more, especially during the new songs where he shines a little extra with his quick and accurate playing. Luckily, we don’t get a boring drum solo.

Despite the energy of the band that spreads to the audience, there never really is a big circle pit. This doesn’t prevent the audience from being present from the beginning to the end. I’m not not talking about the first two or three rows, but the entire audience.
There are lots of sing-alongs, both in the new and the old songs, and everyone’s hugging each other and jumping around with their arms thrown into the air.
It’s unbeatable to hear the crowd out-sing Jesse, especially during My Last Serenade.
It’s obvious that it’s the older songs that get the crowd moving, songs like My Curse, My Last Serenade, Numbered Days and Self Revolution. But also new songs like In Due Time and No End In Sight. In fact, the new songs are mixed with the old ones in such a skillful way that it’s hard to believe that they released Disarm The Descent only two weeks ago.

A guy comes up to me and says that this is one of his best concert experiences ever. I can’t really agree with him, but it is arguably the best this year, so far.

Best: The energy from the band and My Curse.
Worst: Nothing.
Rating: 10/10

Setlist:
The Hell In Me
A Bid Farewell
Fixation On The Darkness
The New Awakening
Life to Lifeless
Take This Oath
The Arms Of Sorrow
This Is Absolution
No End In Sight
Rose Of Sharyn
Numbered Days
Self Revolution
In Due Time
My Curse
The End Of Heartache
My Last Serenade

Photos from the concert can be found HERE.
Interview with Mike D’Antonio can be found HERE.
Writer and photographer: Jonas ”Madman” Persson

 

 

Ett svar

Lämna ett svar

Din e-post kommer inte att synas