En mer ångestframkallande uppgift än att utse årets bästa/sämsta prestationer får man leta länge efter. Blod, svett och tårar ligger bakom denna lista som jag nu tror att jag har kommit överrens med mig själv om. 2012 var ett förbaskat bra musikår.
(Klicka på länkarna för att komma till våra recensioner)
Bästa album:
Gojira – L’Enfant Sauvage
Stone Sour – House Of Gold & Bones Part 1
Turbonegro – Sexual Harassment
Testament – Dark Roots Of Earth
Bästa konserter:
Dimmu Borgir på Wacken Open Air – Ett av mina favoritband (för tio år sedan alltså) gav mig äntligen möjligheten att se dem live med full orkesteruppsättning på Black Stage på min favoritfestival. Det var så mäktigt att jag höll på att svimma, grät en och annan glädjetår och helt och hållet glömde bort att vi stod i lera upp till knäna på grund av regnet som plågade oss under hela festivalen.
Meshuggah på Getaway Rock Festival – De inledde spelningen med Bleed och höll på att få publiken att välta av trycket. Detta upprepades med varje låt. Blue Stage hade också överlägset bäst ljud av alla scener på alla festivaler den här sommaren.
Adrenaline Mob på Sweden Rock Festival – Deras första Europaspelning någonsin går till historien som en av de bästa spelningarna jag någonsin har varit på. (Enda bandet som någonsin har fått 10/10 i betyg av mig).
Sator på Skogsröjet – Bandet man aldrig får nog av. Helt klart ett av Sveriges bästa band och deras energiska livespelningar (som bland annat brukar innehålla både klättrande upp till scenens topp och klättrande ut till publiken) är underhållning på hög nivå.
Raised Fist på Metallsvenskan – Det låg något magiskt över sommarens första festival. Det ligger också något magiskt över Raised Fists livespelningar (det vet alla som någonsin sett dem). Jag är glad att jag såg dem just på denna festival eftersom deras prestation under resten av året låg snäppet under just denna spelning på betygsskalan.
Bästa festivaler:
Metallsvenskan – Första gången jag besökte denna festival. Blev expert på att sätta upp tält, åt stora mängder hårdrockskorv, fick träffa en av mina gamla idoler (Paul Di’Anno) och se roliga fotbollsmatcher. Definitivt årets mysigaste festival. Rekommenderas starkt!
Skogsröjet – Årets näst mysigaste festival. Nackdelen med Skogsröjet är att det brukar vara fruktansvärt kalla nätter. Fördelarna är att man får se sina favoritband på lite mindre scener och slipper trängas med 100 000 andra fans. (Det är alltid så galet skönt att komma dit veckan efter kaoset på Wacken Open Air.)
Getaway Rock Festival – Största bedriften i år var att över huvudtaget lyckas ta sig dit med tanke på hur mycket bilen strulade. Väl framme fick vi njuta av sommarens absolut bästa ljud (Blue Stage, som sagt), några av de bästa spelningarna på hela året (Manowar hör dock inte till dem) och till och med lite fest. (Man kan väl inte jobba ihjäl sig hela tiden? Framför allt inte när tekniken strular).
Sweden Rock Festival – Det är utan tvekan Sveriges bäst organiserade festival med underbar stämning, grymma band och trevliga hårdrockare. Det är bara synd att det ska vara så förbaskat dyrt. Nåja, vi hade grymt kul i alla fall.
Wacken Open Air – Trots att det stormade så mycket att man fick stå och hålla fast partytälten så att de inte skulle blåsa bort, simma i lera om man skulle iväg någonstans och stå ut med alla tyskar som prompt skulle börja spela Sabaton och Hammerfall om man råkade säga att man kommer från Sverige är detta fortfarande favoritfestivalen. Längtar till nästa år!
Bästa kryssningen:
Close Up-båtarna – Jag har varit på tre stycken i år. Alla var bäst. Close Up-kryssningar är alltid bäst, alla kategorier.
Besvikelser:
– Kiss senaste platta, Monster, imponerade inte speciellt mycket på mig.
– Mötley Crüe på Sweden Rock Festival är bland det sämsta jag sett live någonsin. Skärp till er eller lägg ner!
– Marilyn Manson verkar inte trivas speciellt bra på scenen längre. Båda gångerna jag sett honom live i år har varit ganska bedrövliga. Synd.
Överraskningar/upptäckter:
Adrenaline Mob – Kom genast tillbaka till Sverige!
Sabaton – Efter det stora line up-bytet och släppet av Carolus Rex är de större än någonsin. Jag, som aldrig tyckt att de har levererat live förut blev rejält överraskad när jag såg dem på Metaltown och har börjat erkänna för mig själv att jag faktiskt gillar dem.
Kissin’ Dynamite – Gjorde en intervju med dem i våras (och en till i höstas) och har verkligen blivit positivt överraskad av deras musik. Att de hellre vill spela sleaze än power metal (som de egentligen låter som) är dock något som stör mig oerhört mycket.
Nekromantheon – Upptäckte jag för bara någon månad sedan. HUR kan jag ha missat denna norska thrash metal-trio?! Lyssna till exempel på senaste plattan, Rise, Vulcan Spectre, så kommer ni förstå vad jag menar.
Pontus Snibb 3 – Jag var på deras releaseparty för debutplattan Loud Feathers på KGB i februari och blev alldeles förälskad i den snygga musiken. Pontus Snibb är ett geni.
Tankar inför 2013:
– Kommer Paul Di’Anno någonsin komma iväg på sin USA-turné?
– Ny platta och turné för Black Sabbaths del. Förväntansfull är bara förnamnet!
– Hur många gånger kommer jag att lyckas se världens bästa band, Iron Maiden, live?
I övrigt hoppas jag på att få se många fler spelningar med bland annat Twopointeight, Satan Takes A Holiday och Degradead (som också förresten är på gång med nytt album) och håller som vanligt tummarna för att Iron Maiden ska bege sig in i studion igen.
Skribent: Annelie Tottie