11-12/11-2011

Tottieleinen Kryssii Dag 1

Mitt äventyr på Bandit Boat 2011 började på Silja-terminalen i Stockholm. Tröttheten var påtaglig på grund av sömnbrist dagarna innan men detta åtgärdades snabbt med lite energidryck. Att sitta i baren och förtära någon öl medan resten av passagerna köade för att få komma ombord på båten kändes som en bra idé tyckte vi. När vi väl kom till våra hytter upptäckte vi till vår stora förfäran att en av våra tv-apparater inte fungerade och att det dessutom var stopp i toaletten.

Dessa problem åtgärdades snabbt genom kontakt med receptionen. När vi sitter och planerar och sminkar oss klampar plötsligt en enorm finsk man i blåställ in i hytten. En pinsam tystnad uppstod när han bara tryckte på en knapp för att få igång tv:n. Han fortsatte sedan in på toaletten. Vi hade svårt att hålla oss för skratt när det började bubbla och låta där inifrån. När den enorma finska mannen kom ut med ett nöjt leende på läpparna och meddelade att allting fungerar hinner han knappt lämna hytten innan tårarna börjar rinna för att vi skrattar så mycket.

När vi ändå redan höll på att skratta ihjäl oss bestämde vi oss för att krydda vissa ord litegrann med ”finska”. Man blir ju lite påverkad av detta språk när man åker kryssning till Finland och tillbaka. Därför lade vi till ”leinen”, ”inen” och ”ii” efter väl valda ord när vi pratade med varandra. Det kan kanske ha varit på grund av den där tröttheten jag nämnde tidigare som vi tyckte att det var otroligt roligt men det fortsatte resan ut och var lika roligt.

Efter att ha besökt taxfreen och stärkt oss med lite föda i caféterian var det dags för banden att dra igång. Första bandet som gick på var Bandit Crews eget band The Bandit Metalizers. Kvällen inleddes med en cover på Guns N’ Roses låt Nightrain. Festen var igång! Det strömmade in mer och mer folk hela tiden. De drog upp Richie Puzz på scenen. Han är känd som mannen, myten, legenden och brödkillen och sänder på Bandit på lördagskvällar. Han berättade att han har gått ner femton kilo med en hamburgerdiet och sjöng en egen version av Svullos låt För Fet… (”Jag VAR för fet för ett fuck”) innan han körde en cover på Panteras låt Walk.

Nästa band som entrade scenen var Rise To Remain. Detta såg jag fram emot att få se eftersom det är Bruce Dickinsons son Austin Dickinson som frontar bandet. Nu var det en ännu större publik på plats och folk började bli ganska glada i hågen. Bandet uppskattade av publiken. Än så länge känns båten riktigt lyckad!

Vi upptäckte under kvällens gång att det var väldigt gott att blanda Salmiakki med Red Bull (tro det eller ej). Dessutom träffade vi på många trevliga människor i rökrummen på båten mellan spelningarna.

När det var Black Stone Cherrys tur att gå upp på scenen var humöret på topp bland kryssningspassagerarna. Alla i publiken sträckte upp sina händer i luften och välkomnade varmt bandet in på scenen. De visade verkligen var skåpet ska stå med sin otroliga energi och sin ösiga musik. Publiken älskade bandet från början till slut! Jag uppskattade framför allt deras cover på Bob Marleys låt Get Up, Stand Up och deras egen låt White Trash Millionaire som har spelats ganska flitigt på Bandit Rock den senaste tiden. Folket hoppade och dansade under hela spelningen och vakterna fick springa in i publikhavet och hämta ut vissa människor som röjde lite för mycket och såg lite överförfriskade ut.

Nästa band som spelade var det finska folkmetalbandet Korpiklaani. Även de lyckas få publiken att släppa loss ordentligt. Till och med vakterna vid sidan av scenen hade svårt att stå stilla och se allvarliga ut ibland. Även fast jag inte pratar speciellt bra finska och alltså inte alltid förstår exakt vad texterna handlar om så finns det ingen tvekan om att det är riktigt bra. Med sin festligt tunga folkmusik för detta band mina tankar lite försiktigt till spelningen jag såg med Flogging Molly tidigare i veckan och jag blir extra glad och lycklig.

Vi kan ha råkat hämnas på personerna i hytten bredvid som hela kvällen spelat DÅLIG musik för oss på oacceptabel decibelnivå genom att hejdlöst sjunga fina visor utanför deras hytt vilket i sin tur resulterade i att en oskyldig man blev sparkad i ryggen. Den otrevliga tjejen som utförde dådet rättfärdigade det med att: ”Han satt lutad mot VÅR hyttdörr när det fanns massor av vägg att luta sig mot”. Vad vi tycker om den människan skall vi inte skriva om här för att undvika att lära dig fula ord.

Tottileinen Kryssii Dag 2

Att vakna upp på en kryssning gör mig alltid lika förvirrad. Har mobilen ställt om sig till finsk tid eller går den efter svensk tid fortfarande? Har jag missat frukostbuffén? Har första bandet redan spelat? Hinner jag sminka om mig innan det är dags att bege sig ut på äventyr igen?

Som tur var ringde en kompis från Stockholm till mig och jag kunde passa på att fråga vad klockan var. Det visade sig att vi inte hade missat första bandet. Vi fick dock äta nyponsoppa och ostbågar till frukost. Denna föda rekommenderas starkt! Jag var extremt pigg och glad denna morgon till skillnad från vissa andra i hytten som behövde besöka toaletten och tillbe porslinguden, köra buss eller KRÄKAS som det heter utan omskrivning. Detta var en bra kryssii för mig fram tills nu, banden hade varit bra och jag hade dessutom lyckats träffa några av bandmedlemmarna i Black Stone Cherry någonstans inne i dimmornas gråa värld. Ännu mer nöjd över detta faktum blev jag när jag upptäckte att det fanns bildbevis på kameran.

Dagens första akt var i alla fall det svenska bandet Treadstone. Det var märkbart försiktigare hoppande och dansande från publikens sida under denna spelning. Folk var inte riktigt lika pigga och energiska som under gårdagen. Detta hindrade dock inte bandet från att göra en bra spelning. Sångaren och gitarristen Jonas Hermansson skrattade gott åt att en kille i lila morph-dräkt ställde sig längst fram vid scenen och lyckades få nästan hela publiken att börja hoppa och komma igång lite mer.

När det sedan var dags för kryssningens sista band The Unguided att spela hade folket ombord piggnat till lite. Det var till och med en moshpit på gång då och då. Sångaren Richard Sjunnesson meddelade att ”Nu sänker vi båtjäveln, alla ska hoppa!” och publiken lyder glatt hans uppmaning.

Även om de inte lyckades med sin uppgift att sänka båten blev det riktigt mycker röj under spelningen. Jag, som faktiskt aldrig sett detta band live förut, uppskattade spelningen väldigt mycket. Jag konstaterade glatt att jag var nöjd med Bandit-båtens line-up även denna gång.

Det tar på krafterna att jobba under en hel kryssning så våra äventyr tog faktiskt slut efter sista spelningen. Vi tog en taktikvila istället för att bege oss ut på fler busiga upptåg. Eftersom personalen av någon anledning valde att inte städa våra hytter innan vi kom fram till Stockholm blev vi väckta när det var dags att gå av. Lite smått förvirrad över att det var så mörkt ute helt plöstligt lyckades jag i alla fall packa ihop mina saker och till slut gå mot utgången.

När vi lämnade båten märkte vi att det inte spelar någon roll om man går av tidigt eller sent. Även om vi var bland de sista som gick av slapp vi minsann inte undan köer och trängsel.

Tack Bandit för att vi fick åka med!

Bäst: Black Stone Cherry och The Unguided
Sämst: Att främmande människor envisas med att röra i mitt hår hela tiden…
Betyg: 7/10

Lämna ett svar

Din e-post kommer inte att synas